Konstnärsföreningen Aura, Lund: Tilda Lovell och Maj Hasager (30/9-22/10)

Tilda Lovell tillhör dem som efter examen på Kungliga Konsthögskolan 2003 snabbt fick flyt i karriären. Samma år som hon gick ut fick hon Maria Bonnier Dahlins stipendium. Det gör henne aktuell som en av 51 konstnärer som i höst inviger Bonniers Konsthall. ”My only sunshine” (2004) heter hennes verk som visas där. Lovell som är bosatt och verksam i Stockholm har lyckligtvis också hunnit med en kort visit till Krognoshuset i Lund.

Ur dunklet i rummet högst upp i den medeltida stenbyggnaden träder ett skimrande drömlandskap fram. I det lätta vinddraget börjar änglaspelen snurra för att då och då ge ifrån sig en finstämd liten klang. Ljus, vind och rörelse - skuggspelet mot väggen förstärker intrycket av att ha regredierat till barndomens magiska föreställningsvärld. Med små konkreta medel, närmare bestämt en roterande bordsfläkt och en ljusslinga där lamporna placerats här och var på marken i miniatyrlandskapet, blåser konstnären liv i vad som annars skulle vara en död värld. Skelettdelar från en fågel, en fjäder eller en förvriden gren; Lovell tar till vara på spillrorna av det som lämnats åt förgängligheten och rekonstruerar dem till en ny inte sällan förvrängd och skruvad sagovärld. Denna mer absurda sida av hennes konstnärskap har lämpligt nog förpassats till byggnadens källare. Huvudnumret härnere är ”Ökenlandskap” (2004) där en mänsklig varelse i naturtroget format sitter hopkrupen med en värld i miniformat bärandes liksom en stor hatt på sitt huvud. Ytan täcks av ett askgrå-vitt hölje som påminner om den vävnad av dött material som blir kvar efter en halvvägs gången förmultningsprocess. I detta mardrömslika landskap är saker och ting mer utflippade än i skildringen på ovanvåningen. Associationerna går lätt till ödsligheten i barnprogram som ”Vilse i pannkakan” eller ”Mumindalen” från 70-talet. Lovells andra miniatyriska skulpturer på undervåningen fortsätter i samma hybridiska anda. I en skulpturinstallation verkar en fågelvarelse med tydligt framträdande skelett försedd med alltför små fjärilsvingar på ryggen glatt assistera en ansiktslös figur iförd svart overall, flip-flops och en pil inkilad i baken uppför en stege.

Även om det inte alltid är så lätt att läsa av de situationer hon skapar både gillar och roas jag av Lovells krumbukter. Allvarligare blir det i danska Maj Hasagers nyproducerade ”Statsløs?/Stateless?” som visas på våningen mitt emellan Lovells dröm- och mardrömslandskap. Verket vars förtjänster framför allt ligger på ett innehållsligt plan är först ut i den satsning på konstfilm som Aura just inlett. Dokumentären som varar i cirka 10 minuter består av en intervju med en ung danska, eller en andra generationens invandrare med turkiskt ursprung som utan att veta om det under en period i sitt liv var statslös. I Danmark är det inte tillåtet att ha två medborgarskap samtidigt. Vid 18 års ålder var kvinnan i filmen tvungen att välja mellan ett danskt eller turkiskt pass. Eftersom hon inte hade någon aning om detta och alltså inte gjorde något val blev hon först varse problematiken då hon blev inkallad till förhör hos polisen. Filmtiteln Statslös kan tolkas både bokstavligt och symboliskt. Berättelsen handlar lika mycket om tankar och känslor kring kulturell identitet som nationell tillhörighet, om de för- och nackdelar det kan innebära att ha tillgång till två kulturella sfärer, om att tillhöra och att inte tillhöra och hur beroende man är av vilka normer och värderingar det land man bor i präglas av.

Eftersom Tilda Lovell och Maj Hasagers verk ställs ut samtidigt blir en jämförelse mellan deras konstnärliga prestationer oundviklig. Trots det innehållsligt intressanta i Hasagers film är det svårt att inte föredra Lovells finurliga skulpterande. Lovell är också den som tillåtits att bre ut sig mest. Dokumentärfilmen med sin formmässigt lågmälda prägel hade antagligen kommit mer till sin rätt i ett annat sammanhang. Men även om det inte handlar om några frontalkrockar (filmen visas i ett avskilt rum) är det lätt att Hasagers verk drunknar i Lovells mer mångfacetterade ocean av livsformer. Angelägenheten i ”Statsløs?” torde dock ingen ta miste på. Det ska bli intressant att i fortsättningen följa Auras nya satsning på film.

Bilder (uppifrån och ned): Tilda Lovell, Maj Hasager

Adress: Krognoshuset, Mårtenstorget