Susanne Pettersson Gallery, Stockholm: Love Dahlstedt (27/3-19/4)

”Graffiti är dagens kroki, i alla fall för killar” sade en konstnär till mig häromdagen. Med det menade han att en rad av de senaste årens mest uppmärksammade yngre konstnärer är eller har varit verksamma inom graffitin, men att det samtidigt inte är uppenbart i den konst de uppmärksammas för. Anders Krisár, Martin Jacobson och Oskar Korsár är tre namn som alla varit aktuella under säsongen – den sistnämnda med sin första separatutställning i New York. Så visst har konstnären en poäng. Men som konstvetare med intresse för graffiti och själv varande gammal graffitimålare tar jag emot iakttagelsen med blandade känslor, för vad säger det om graffiti som konst egentligen. Ett stadium som många intressanta konstnärer förvisso går igenom men sedan lämnar bakom sig i sitt riktiga konstnärskap?

I Love Dahlstedts ”Lack of ability” är den nya krokin mer närvarande än hos de tidigare nämnda namnen. Fast inte heller hos honom är det till form och uttryck som graffitin syns utan som innehåll och tema. De stora, sinnligt detaljrika blyertsteckningarna med snapshotartad komposition framstår som minnesbilder från konstnärens barndom och tonår. I interiörer och extriörer skymtas 80- och tidigt 90-tal och, förutom graffiti, fotbollsstjärnor, Musse Pigg-stickers, samlarbilder från Garbage Pail Kids och klipp ur tidningen MAD.

Vid ett lite noggrannare betraktande syns här och var streck som liksom ligger ovanpå bilderna, likt de förstorade dammkorn och fibrer som ofta syns på fotografier framkallade från gamla negativ som legat och samlat damm. Och jag vill gärna läsa verken på det sättet - som bilder som legat oframkallade och idag avslöjar hur det var, i passerat och oåterkalleligt nu. Det vilar heller inget nostalgiskt eller sentimentalt över detta förflutna. Snarare resulterar det i en slags distanserad fotografisk surrealism när Dahlstedt efterliknar fotot och spetsar sina motiv med satirteckningens blick för skruvade detaljer.

Ja och så var det det där med den nya krokin. I verket ”Subkulturell uppfinning” syns två sprayburkar, via sina munstycken sammankopplade med ett rör. Det ser ut som om de vänslas, eller kanske bråkar de förresten. Men de som målat graffiti vet vad det handlar om. Uppfinningen i titeln var en metod för att blanda egna kulörer genom att föra över färg mellan olika sprayburkar. Det var enklare sagt än gjort, men hur det gick till – det är en helt annan historia.

Adress: Kommendörsgatan 6