Malmö Konstmuseum: Mary Beth Edelson (21/5-13/8)

Vilken kvinna skulle du vilja ha på tavlan bakom ditt skrivbord? Den frågan ställde Mary Beth Edelson till 100 svenska kvinnor verksamma inom det konstnärliga fältet. Ett urval av svaren – som blev allt ifrån Golda Meir till Dolly Parton – förvandlades därefter i konstnärens hand till målningar. Nu visas porträttserien på en retrospektiv utställning i Malmö Konstmuseums under sommartid alltid lika svettframkallande lokaler.

Män i populärmedia avbildas många gånger sittande framför sitt skrivbord med ett porträtt av en känd man bakom ryggen. Målningens motiv verkar förstärka hans auktoritet. Varför är det då så sällsynt med en kvinna vid ett skrivbord och med ett porträtt av en kvinna på väggen bakom sig? Och varför förekommer kvinnoporträttet så sällan i det offentliga rummet överhuvudtaget? Reflektioner som dessa var startpunkten i Edelsons IASPIS-stödda projekt ”Behind the desk” som under våren har växt fram i en öppen ateljé i F-rummet. Feminister blir ofta beskyllda för att vara alltför dogmatiska. Kanske är det därför som Edelson utifrån den danska filmens Dogma-95 valt att göra sina egna dogmaregler för utförandet av sin porträttserie av kvinnor. Ett humoristiskt motangrepp mot en stundom missriktad föreställning kan man tänka, men kanske också en antydan till sund feministisk självreflektion. Nu må resultatet av Edelsons regler – som avslutas med en föreskrift om att ingen av dem bör tolkas alltför bokstavligt – inte vara särskilt raffinerat och når knappast upp till samma kvalitetsnivå som dogmafilmerna. Men så är det inte heller meningen att målningarna ska bedömas efter traditionella estetiska kriterier. De ska istället ses som ett kulturellt statement från konstnärens sida. Udden riktas rakt in i den patriarkala maktens korridorer, mer specifikt det manliga arbetsrummet. Liksom män har en mängd manliga förebilder att välja mellan plockar Edelson fram ett brett spektrum av kvinnliga förebilder för kvinnor att identifiera sig med. Själv kan jag inte låta bli att spekulera kring vad som skulle hända om någon av kvinnorna hellre skulle vilja ha ett porträtt av en man (eller varför inte en transvestit?) bakom sin rygg. Eller – ve och fasa! – om en man hade satt sig på stolen bakom skrivbordet där en kvinna, låt säga Dolly Parton, kikade fram bakom axeln på honom.

Enligt feministisk forskning skiljer sig det kvinnliga porträttet historiskt sett från det manliga. I den florentinska profilporträttkonsten på 1400-talet hade till exempel kvinnoporträttet funktionen som uppvisningsobjekt avsett för en manlig betraktare. Att ifrågasättande av patriarkala historiska strukturer och humorn går hand i hand i Edelsons konst märks i ”Bringing home the evolution” från 1978. På postern som är en parafras av Gustav Cederströms målning av Karl XII: s likfärd från 1884 (på engelska ”Bringing home the dead King Charles XII”) har karolinernas anleten bytts ut mot kvinnliga feministiska konstnärers muntra ansikten. Föremålet för likfärden, som i Edelsons version har förvandlats till en fredsmarsch med Louise Bourgeois i täten, är ingen mindre än patriarkatet själv. Påhittet med de urklippta ansiktena för lätt tanken till Marianne Lindberg de Geers konst där hon ersatt kända ansikten med sitt eget. Även Mary Beth Edelson avporträtterar sig själv. På postern från 1978 följer hon Bourgeois hack i häl. Och på en av målningarna i ”Behind the desk” figurerar hon själv leende med blommor i håret. Den senare väljer jag att tolka ironiskt. Annars blir vibbarna av präktig helyllefeminism à la 70-talsgruppen Röda bönor alltför påträngande. Då känns installationen av burkar med röda bönor där etiketten bytts ut till ”Kidney Dönor” mer vital. För att inte tala om hennes alerta collage från 70-talet och fram till idag som i sitt ifrågasättande av den hollywoodska bilden av kvinnan som pinuppa (om de inte redan har det) borde kunna få status som samlarobjekt. Det är också lätt att bli förtjust i Buddhaserien, små dockor i plast där omkullkastandet av vedertagna kategorier görs på ett lekfullt vis.

Utställningen kan ses som ett nutidshistoriskt dokument över den feministiska rörelsen från 70-talet fram till idag. Men till skillnad från Riksutställningars vandringsutställning ”Konstfeminism” som för tillfället visas på Liljevalchs och där feministiska konstverk visas en masse ges här tillfälle att fördjupa sig i ett individuellt konstnärskap. Mary Beth Edelson är 71 år och still going strong. Hon är inte bara feminist utan också människorättsaktivist i största allmänhet. Möjligtvis med undantag av ”Get it?” (1992) – där Karl XV: s säng har bäddats med lakan som dekorerats av silkscreentryckta bilder av en filmscen där Gina Rowlands siktar med en pickadoll mot kameran – är det inte svårt att i utställningen läsa in ett antivåldsbudskap som idag känns mer angeläget än någonsin.

Adress: Slottsholmen, Malmöhusvägen 1