Lunds konsthall: ”Electrohype 2006” (8/12-7/1 2007)

Två år efter beskedet om att Malmö stad dragit in huvuddelen av de ekonomiska anslagen till föreningen genomför Electrohype sin fjärde och kanske bästa biennal. När den första gick av stapeln år 2000 var de digitala verken tagna från perifera subkulturella miljöer. I dag smälter datorkonsten på ett helt annat sätt in i helhetsbilden. Det utesluter inte att genren fortfarande har behov av positiv särbehandling.

Ord som datorbaserad konst leder lätt tanken till det digitala fotografiet. Bilder som manipulerats i Photoshop föll dock redan på ett tidigt stadium utanför ramen för Electrohypes avgränsning. Dessutom kan datorkonst vara så mycket mer än vad som visas på en skärm eller via en projektion, menar intresseföreningen. Att man för den saken skull inte enbart vänder sig till redan frälsta datanördar märks i 2006 års biennal där multimediakonceptet har vidgats till att innesluta även analog, skulptural och kinematografisk konst. Exempel på det senare är Jean-Pierre Gauthiers ”Effondrements” där skurhinkar, tvättkorgar och andra vardagliga föremål i plast hämtade från den närmaste omgivningen skurits sönder. Med hjälp av så enkla medel som små motorer och snören förvandlas de i konstnärens hand till en lika rörlig som rolig installation. Anknytningen till datorkonsten känns avlägsen. Samma sak kan åtminstone inledningsvis sägas om Mattias Nordéus polykroma skulpturer. I dessa behandlar han den förskjutning i vår varseblivning som sker i övergången mellan det tvådimensionella måleriet och den tredimensionella skulpturen. Konstnären som nyligen utexaminerades från Malmö konsthögskola inspireras av dagens dataspelskultur.

Andra konstverk på Electrohype 2006 har en tydlig koppling till den digitala kulturen. Mogens Jacobsens installation ”Crime Scene” ansluter exempelvis direkt till den aktuella debatten om fildelning och upphovsrätt. I ett minimalt nätverk bestående av enbart två datorer som försetts med varsin MP3-spelare skickas upphovsrättsskyddat material via ett fildelningsprogram. Då filerna som skickas per automatik mellan datorerna aldrig används av någon människa är frågan om det (den gul-svarta tejpen med orden ”crime scene” tryckt på sig till trots) verkligen är en brottsplats och vem som i så fall är brottslingen. En annan konstnär som passar in i den konventionella bilden av datorkonst är den anonyma hackern Cory Archangel från New York. Archangel, som egentligen heter något helt annat, har i sitt konstverk tagit bort all information från Nintendospelet Super Mario så att endast himlen och molnen kvarstår. En som väljer att göra saker och ting lite extra omständliga för sig är österrikiska Gebhard Sengmüller. Tillsammans med en ingenjör har han byggt sin ”Very Slow Scan Television (VSSTV)” som påminner om en plottermaskin från 60-talet. Det tar minst ett dygn att skriva ut en bild med Sengmüllers scanner, något som med tanke på tillvägagångssättet att varje bubbla i den mjuka plasten - som i en slags uppförstorad punkt eller pixel - delvis ska fyllas med färg av ett fåtal spetsiga nålar knappast är förvånande. Trots den otroligt långsamma processen tyckte ingenjören att det var på sin plats med en röd stoppknapp att trycka på vid nödläge.

I Yunchul Kims analoga minne ”Hello world!” smälter analog och digital teknik samman i en riskakas förvandling till kvantifierbara data. Med andra ord lider Electrohype 2006 inte av någon brist på humor. Den cyberfeminism som uppstod i början av 90-talet och som går tillbaks till Donna Haraways Cyborgmanifest 1985 har dock inte satt några märkbara spår i den datorbaserade konst som visas på Lunds konsthall. Men att det återstår en hel del att göra när det gäller fördelningen av manliga och kvinnliga konstnärer inom datorkonsten är representanterna för Electrohype smärtsamt medvetna om. Bara en av de åtta konstnärerna är kvinna. Kerstin Ergenzinger som är hon som slank igenom nålsögat har fått ett av konsthallens större rum till sitt förfogande. Genom skårorna i taket på den vita kub som hennes ”...°W/…°O nodegreeewestandnodegreeeast” består av sipprar ljuset från en datorstyrd ritmaskin in. Skenet från dess sju glödlampor vilka lyser i olika intensitet och intervaller bildar ett abstrakt finstämt linjespel mot de vita innerväggarna. Med det platsspecifika verket som här monterats upp för femte gången - varje omgång blir lite annorlunda i jämförelse med den förra - utforskar konstnären vår rumsuppfattning. En inspirationskälla är Paul Klees Bauhausföreläsningar 1920 som belyser hur vi uppfattar en linje från höger till vänster som en horisont, trots att det egentligen bara är en abstraktion. Annars är det ute i det vardagliga livet i form av ljus som avtecknar sig i miljön, kanske faller mot en byggnad eller lyser igenom en persienn, som Ergenzinger hämtar stoff till sina rumsliga ljusinstallationer.

De andra datorbaserade verken på utställningen håller lika hög kvalitet som ”...°W/…°O nodegreeewestandnodegreeeast”. Det enda tekniska missödet som inträffat är att Electrohypes Lars Midbø råkade blanda kemikalierna fel i det akvarium som ingår i Roman Kirschners installation. Så färgen på vätskan blev inte riktigt som det var tänkt från början. ”Roots” som bygger på en modell av en kemisk dator som Gordon Pask utvecklade på 50-talet ger ändå ett suggestivt, finstämt och lite ödesmättat intryck som känns långt borta från den tekniska förklaringen. Via platinumtrådar som hänger uppifrån och ned leds elektricitet in i akvariet/datorskärmen. I reaktion med den gulbruna järnsaltlösningen bildas kristaller som efterhand upplöses i små puffande svarta moln vilket alstrar ett suggestivt ljud som hörs från en högtalare på golvet. Av partiklarna som faller till botten i akvariet bildas till slut ett vulkaniskt landskap. Innehållsligt går ”Roots” tillbaka till en persisk myt om en buske på vars grenar det växer ut människohuvuden. Ungefär på samma sätt som de flesta av oss i dag sitter uppkopplade vid varsin persondator, på behörigt avstånd från varandra.

Bilder (uppifrån och ned): Cory Archangel, Jean-Pierre Gauthier, Gephard Sengmüller, Kerstin Ergenzinger

Adress: Mårtenstorget