Mjellby Konstmuseum, Halmstad: Öyvind Fahlström (3/6-16/9)

Idag, när popkonstens närmast blivit synonym med Andy Warhols konsumtionsbejakande, känns det en aning missvisande att ge Öyvind Fahlströms konst denna etikett. Fahlström använder sig visserligen också av den populärkulturella ytan i sina bilder, men här handlar det snarare om ett nedbrytande av existerande värden och ett bejakande av kraften i seriernas undergroundkulturbildvärld. Om man förstå popkonsten som en del av de neodadaistiska strömningar som dominerade 50-, 60-, och 70-talets avantgarde så blir Fahlströms roll som en del av denna rörelse lite mer begriplig. Men samtidigt finns det inslag av plakatkonst i hans verk. Ett tänkande som går stick i stäv med neodadaismens nihilistiska världssyn. Eller var dessa maoistiska plakatinslag i Fahlströms konst en sampling av tidens politiska debatt? Popkonsten var aldrig heller en ”ism”, det fanns inget gemensamt mål för dessa konstnärer och det var ingen rörelse som hade ett manifest eller någon ledare som pekade ut riktningen. Den som försöker kristallisera ut en logisk världsåskådning ur Fahlströms verk få nog också problem. Visserligen har han en tydlig vänsterinriktad syn på samhället, men den blir aldrig statisk. På samma sätt smälter han inte in i en gruppering i uppdelandet mellan innehåll och form. Han leker snarare med dem som konstruerade motpoler och placerar in dem i konceptuella spelstrukturer där de få kroka i varandra, påverka varandra eller (som i slutet av hans liv) upphöja varandra genom att verka åt olika håll.

En retrospektiv utställning som Mjellby Konstmuseums, presenterande hela Öyvind Fahlström konstnärliga utveckling, är något jag länge velat se. Det är också en utställning som ger en bättre förståelse för hur detta säregna konstnärskap vuxit fram. Men även om utställningen också tar med tidiga 50-talsbilder, vilka likt Fahlströms poesi under denna tid drog mer åt det konkreta hållet, så behandlar den långt ifrån alla sidor av denna rastlösa och spretiga konstnärliga produktion.

Att Fahlström aldrig blivit folkkär är inte förvånande, och trots att han är den mest inflytelserike konstnären sedan 50-talet i Sverige är han ändå relativt okänd för allmänheten. Han hade aldrig heller ambitionen att göra lättbegriplig konst. Även om han ville att den skulle vara lika lättillgänglig som massproducerade serietidningar eller andra populärkulturella produkter krävs det att betraktaren engagerar sig helhjärtat för att komma in i Fahlströms bildvärld. Oftast växer verken om man bara ger dem tid, men det underlättar att också ha viss förhandskunskap om man vill åstadkomma något mer än att häpna över detaljrikedomen i Fahlströms målningar. I de senare verken behöver man också vara någorlunda bevandrad i tidens politiska händelser, även om mycket som beskrivs i dessa målningar också känns igen idag. Om man dessutom har viss kunskap om hans poetik får man nycklar till hans system- och spelkonstruktioner på köpet, vilket i sin tur gör att hans bildvärd vidgar sig ännu mer.

Ett av verken ur Fahlströms tidiga produktion, ”Ade-Ledic-Nander”, blir här på Mjellby Konstmuseum för första gången presenterat tillsammans med en drygt trettiosidig förklaring av konstnären. En förklaring som blir ett nytt verk och ett för mig mer spännande än själva målningen. Förklaringen går ut på att universum är uppdelat av de tre klanerna, de som titeln anspelar på. Mellan dessa klaner förs en kamp om fettillgångarna, och själva målningen är en karta över grundtillståndet i detta universum.

Utställningens styrka och svaghet ligger i det att man försöka göra en presentation som kan tilltala även de som inte känner till Fahlström sedan tidigare. Det finns korta, bra texter som ger publiken en ingång i verken. Men samtidigt är verken för komplexa för att de ska kunna bli förståliga genom dessa enkla texter. Tyvärr är katalogen också en rätt bristfällig som introduktion till Fahlströms konstnärskap. Undantaget är dock texten ”Mytforskning” av Mike Kelley, vilket är en av de bästa texterna som skrivits om Fahlström som bildkonstnär.

Denna sommar har Halmstad kommun har haft den goda smaken att ha fritt inträde på Mjellby Konstmuseum. Så den som verkligen vill ta god tid på sig att sätta sig in i Fahlströms konstnärskap har här en rejäl möjlighet, för det tar tid att gå igenom utställningen och om man utöver målningarna vill ta del även av filmer och ljudverk så krävs det minst två besök.

Adress: Mjällby, norr om Halmstad