Martin Jacobsons första separatutställning på Andréhn-Schiptjenko tar oss med på en smått absurd resa i detaljernas tecken. En samling tuschteckningar presenteras tillsammans med fotografier i två montrar. Montrarna, som påminner om Naturhistoriska Riksmuseets fjärilsmontrar, har här fyllts med fotografier på två olika män. I den ena montern visas bilder på en okänd tysk man, verket ”Rerik”, och i den andra montern återfinns fotografier på konstnären själv i verket ”Fragment”. På en loppmarknad i Berlin fann Jacobson bilderna på den okände tysken som återkommer till samma åkerlandskap för att posera i helfigur med olika klädesplagg. Posen varieras något i alla bilderna och det hela framstår som rätt knäppt. Somliga fotografier har gulnat och bilderna i montrarna ger sammantaget en känsla av ålderdomlig museal presentationsteknik. Där man förväntar sig en förevisning av mångfald och variationsrikedom i utseende hos parallellen med fjärilarna finner man här mannens varierade val av kläder som urskiljningsfaktorn. Precis som fjärilarna skiljer sig genom annorlunda mönster och färger på sina vingar fungerar de olika klädesplaggen som identitetsskapare för mannens olika skepnader.

Som en kommentar till den okände tyskens sätt att förhålla sig till sin identitet har Jacobson tagit bilder av sig själv på ett liknande sätt vilka presenteras i den andra montern. Titeln ”Fragment” antyder hur begränsad bilden av oss själva inför andra framstår, men Jacobson gör ändå ett försök att uppvisa en varierad bild av sig själv. Ett verk som gör sig påmint i sammanhanget är Magdalena Dziurlikowskas video ”Tröjor” (visades på Liljevalchs Vårsalong 2005) där hon på ett motsvarande sätt provar alla tröjor hon har i sin ägo framför kameran och beskriver hur de olika klädesplaggen får henne att känna sig, vem hon blir beroende på vilket plagg hon bär. Jacobsons man och den anonyme tysken tycks dock befriade från allt vad trender heter, placerad som de är i ett ensligt landskap.

Ett helt annan slags landskap står Martin Jacobssons tuschteckningar för. Här återfinns en fantastisk detaljrikedom som visar konstnärens känsla för absurt historieberättande. Interiörerna i diptyken ”Målare I och II” påminner om renässansens rum med tunga draperingar som inramar motivet men där golvet brutits upp och djuren tagit sig in, en liten kanin där och en bock här. En bläckplump, eller en iris, har placerats mitt i det runda fönstrets vy och skymmer den liksom konsthistoriskt bekanta utsikten, där vi får se endast delar av en tempelbyggnad och en bit av landskapet. Man tror sig ana hur motivet ter sig men man kan inte vara riktigt säker.

Blandningen av det välbekanta i nya konstellationer visar sig även i utställningarnas övriga tuschteckningar. Det är ett lejon i sfinxpose i ”Konstnären” och mytologiska väsen som utför närmast omöjliga uppdrag i ”Trädgården”, som kanin/människan som försöker dra en åsna i öronen för att liksom någon evig gång komma framåt. Bakgrundens stenar visar sig vara dödskallar och ju längre man betraktar Jacobssons tuschteckningar desto mer övertygad blir man att det återstår ofantligt mycket mer att urskilja. Det är en vild blandning av grekisk mytologi, Ernst Billgrens förmänskligade djurvärld, Dorés Bibel och den slags absurda sammanträffanden som återfinns i drömmens värld. Att teckningarna bygger på tidigare bilderfarenheter och historier förtar inte upplevelsen utan tvärtom är det vetskapen om hur mycket mer det går att finna som tilltalar upptäckarlusten.

Adress: Hudiksvallsgatan 8