Malmö Konsthall: William Kentridge (31/5-19/8)

Skapandeprocessen som motstånd mot tingens tillstånd, en reflektion över mänskigheten och ett sätt att förhålla sig till minnet av det som varit. Så skulle man kunna sammanfatta sydafrikanen William Kentridges konstnärliga hållning. Den är lekfull, samtidigt som den är existentiell. Ingångsvinklarna till utställningen och verken är oräkneliga. Nu har möjligheten att se denna utställning kommit till Malmö, en utställning som tidigare i år hyllades när den visades på Moderna Museet i den kungliga huvudstaden. Utställningen på Malmö Konsthall bygger på två installationer: ”Black Box/Chambre Noire” och ”Fragment för Georges Méliés”, samt nio filmer i serien ”Drawings for Projection”.

”Black Box/Chambre Noire” består av en mekanisk teater. Själva föreställningen varar i 23 minuter, mellan visningarna kan man beskåda hur själva teatern är uppbyggd och se de tekningar som använts för att skapa de animerade filmsekvenserna i föreställningen. Att beskriva verket som fulländad känns totalt fel, även om det är närmast så jag känner för det. Det strider mot Kentridges konstnärliga förhållningssätt och utställningens natur. Snarare är det just processen, det fragmentariska, och verkens öppenhet som är dess styrka. Då också i ett verk som ”Black Box/Chambre Noire”, trots namnet och att det något som utspelar sig på en sluten scen – inuti en sluten enhet. Men en sluten enhet, vilken på samma sätt som kamerahuset är öppet och slutet på samma gång då det tar in och projicerar omvärlden. Eller som i Platons grottväggsbeskrivning av det mänskliga medvetandet, en beskrivning som blev populär under upplysningen. Och just upplysningstidens tänkande blev i detta samanhang det som legitimerade massakern på Hererofolket (själva händelsen föreställningen bygger på) då man skulle förmedla det upplysta Europas ideal till det mörka Afrika. I föreställningen förvandlas detta upplysningens ljus till ett förödande regn. Detta är bara en och en förenklad variant av de associationsbanorna som går att dra av verket.

De nio filmerna i ”Drawings for Projection” är fiktiva berättelser som knyter an till Kentridges hemstad Johannesburg. Filmerna som utgör en lite äldre del av hans produktion 1989-2003 presenteras här mer som ett extramaterial. Men det är till stor del via dessa filmer som han blivit den hyllade ikon inom samtidskonsten som han är. Filmerna är alla kolteckningsanimationer, som på Kentridges speciella sätt görs genom att varje scen växer fram på ett pappersark. Han suddar och tecknar vidare på samma papper mellan bildtagningarna, så att man hela tiden ser fragment av tidigare skeden av filmsekvensen. En effekt som hela tiden gör att det förflutna finns närvarande som en skugga i nuet – något som också är något ytterst påtagligt i en stad som Johannesburg.

Det Kentridge bejakar hos filmkonstens pionjär George Méliès är det egna universum som kan växa fram ur ateljéprocessen. Likt Kentridge låg Méliés filmskapande nära teaterns, kryddat med magi och illusioner. I de nio projektionerna som utgör installationen ”Fragment för Georges Méliès” ser man Kentridge själv vanka fram och tillbaka i en värld som förvandlas, både med hans hjälp och av en inbyggd automatik. De flesta av filmsekvenserna bygger på enkla filmtrick, som att filmerna körs baklänges, eller genom att han låter myror skapa mönster då de fås att formera sig via utlagd sockerlösning. På ett sätt är detta verk mer inåtriktat än de andra, som har en mer påtaglig politisk udd. Men samtidigt finns det något allmänmänskligt i det, med alla kreativitetens våndor och kickar. Komplexa scenerier som Kentridge byggt upp kollapsar, samtidigt som skönheten ser ut att födas ur intet och utan ansträngning.

Adress: S:t Johannesgatan 7