Mia Sundberg Galleri, Stockholm: Hyun-Jin Kwak (2/9-30/9)

Att kameran aldrig ljuger är – som praktiskt taget alla vet – en ordentlig lögn. Inte bara har modern, digital bearbetningsteknik gjort det möjligt att frisera verkligheten utifrån ens egna önskemål, det har samtidigt blivit alltmer tveksamt om fotografiet alls längre har några ambitioner att förmedla en objektiv bild av vad vi ser. Allt fler konstnärer som arbetar med den fotografiska bilden har nämligen valt att använda kameran för att dokumentera iscensättningar av situationer som de själva skapat – i allmänhet laddade och förtätade stämningar, men inte desto mindre arrangerade. Hasselbladpristagaren Jeff Wall är kanske det bästa exemplet på denna slags fotokonst, men man behöver inte svälla ut i Walls format för att göra ett intryck.

Hyun-Jin Kwak gick ut Konstfack så sent som 2005, men har hunnit med att visa sina verk i flera prestigefyllda sammanhang. I oktober kommer hon att vara aktuell med en separatutställning på Uppsala konstmuseum, men redan nu kan vi stifta bekantskap med hennes egenartade verk via hennes första (!) separatutställning på Mia Sundberg Galleri. Hyun-Jin Kwak utbildade sig i Seoul innan hon kom till Sverige, och de koreanska miljöerna är närvarande i hennes bilder på ett lite oväntat sätt. Det är framför allt de skoluniformsklädda flickor som befolkar bildrummet som ger associationer till den asiatiska sfären, med allt vad det innebär av social disciplin, självkontroll och plötsligt exploderande (men osynliga) känsloyttringar.

De situationer som Hyun-Jin Kwak iscensätter i sina tidigare verk hade en stark kollektivistisk prägel. Spänningarna mellan aktörerna handlade ofta om kollektivets böjelse för självdestruktiv konformism, men lika mycket om individens glimtvisa strävan efter att bryta mönstret och ta sig ur den sociala glaskupan för att ta reda på vad som finns på andra sidan. I sina nya bilder har hon koncentrerat uttrycket, och skildrar för det mesta situationer där två kontrahenter – vänner eller fiender, det är frågan – står antingen mot varandra eller tvingas samverka för att lösa någon uppgift med obskyrt syfte. Miljöerna känns skandinaviska, men personerna har behållit mycket av sin asiatiska framtoning och sitt kroppsspråk. Resultatet av denna dubbelexponering blir en klyfta i vars bottenlöshet Hyun-Jin Kwak tömmer sina och våra associationer.

Tekniskt är bilderna utförda med häpnadsväckande precision, från det knivskarpa och bildskärpedjupet till kopieringen och monteringen på aluminiumplåtar. Det finns helt enkelt inga ofullkomligheter, verkliga eller inbillade, som kan distrahera betraktaren från upplevelsen av vad som händer i bildrummet. De unga kvinnorna som spelar mot varandra är alla agenter i ett skeende som vi tycks bevittna en del av, men som givetvis inte existerar. De snarare markerar emotionella spänningar än tar del i en dramaturgi, vilket gör deras kroppar och minspel till lika elegant utformade bilddetaljer som de spektakulära miljöerna omkring dem. Det hindrar inte att man kan ägan en hel del tid åt att söka analysera vad det är man egentligen ser. Stundtals tycks vi befinna oss ganska nära den slutna bildvärld som exempelvis Annika von Hausswolff skapar, och där skuggan av ett eventuellt brott vilar över sceneriet. Andra gånger är det mer Jeff Walls snapshots av obefintliga men effektfulla dramer som Hyun-Jin Kwak verkar hämta sin inspiration från.

Emellanåt vilar det något surrealistiskt över Hyun-Jin Kwaks bilder. Man tycker sig insnärjd i en dröm, som har sin egen snörräta logik men som – så fort man vaknat – framstår som helt och hållet absurd. För att accentuera denna mycket distanserade, men samtidigt engagerade, bildupplevelse har Hyun-Jin Kwak placerat ett par spadar, lite jord och en lykta i ett av utställningslokalens hörn. Föremålen återfinnes på flera av bilderna, men effekten känns aningen överdriven eftersom de påtagligt fysiska spadarna, jorden och lyktan på sätt och vis desarmerar den kyliga, elektrifierade stämning som finns i fotografierna och som i sin tur lever högt på förmågan att enbart visa fragment av ett tänkbart skeende på avstånd från betraktaren. Den talangen för uttrycksfull återhållsamhet (om beskrivningen kan godtas) skulle Hyun-Jin Kwak lita betydligt mer till, för den kan ta henne nästan hur långt som helst.

Adress: Skeppargatan 39