Malmö Konsthall: Malm² (9/9-5/11)

Vem ska egentligen få välja vilken konst som visas i Malmö Konsthall? Bör urvalet göras av konstinstitutionen, en tillsatt jury, en curator eller av konstnärerna själva? På Malm² har för ovanlighetens skull den sistnämnda kategorin fått bestämma. Men förutom idén om en konstnärsstafett har utställningen inget övergripande tema. Det handlar rätt och slätt om att visa upp samtidskonst från Öresundsregionen.

Tanken bakom Malm² är inte att lyfta fram någon utmärkande regional prägel. Eftersom alla konstnärer agerar på samma internationella konstscen handlar det inte heller om att visa på konstruerade skillnader mellan svenskt och danskt. Från konsthallens sida vill man snarare motverka tendensen att konstnärer som arbetar och bor i regionen många gånger ställer ut utomlands utan att publiken på hemmaplan får möjlighet att se deras konst. De tolv svenska och danska konstnärer som medverkade i Malm¹ för två år sedan har valt ut dem som nu ställer ut på Malm². Dessa tar sedan över stafettpinnen och väljer vilka konstnärer som ska medverka i Malm³. Så går Öresundsstafetten vidare vart annat år. En fördel med att Malm² inte har någon tung teoretisk överbyggnad är att de enskilda verken får en chans att tala för sig själva. Eva Steen Christensens ”Fencing” samspelar på ett visuellt intressant sätt med konsthallens interiör. Utgångspunkten är det vita staketet, en symbol för småborgerlig idyll men också för en inskränkthet som innebär att inte vem som helst släpps in genom grinden. I sina rumsliga verk inför Christensen gärna små förskjutningar. Grinden är t ex inte fast förankrad mellan två stolpar på golvet. Hon har i stället valt att placera den någon meter upp i luften där staketet lyfter från marken. I den ena böljande rörelsen efter den andra transformeras sedan staketet till en berg- och dalbana på ett nöjesfält. Samtidigt som staketets brädor med hjälp av den mjuka rörelsen förvandlas till de tvärgående spjälorna i en räls vrids staketet ut och in så att insidan blir till utsidan och vice versa.

Exkluderande och inkluderande mekanismer finns överallt, så även inom konsten och på Malm². Den uttalade intentionen att motverka konstinstitutionens makt genom att låta konstnärerna välja varandra är sympatisk, men eliminerar inte nödvändigtvis risken för att bra konstnärskap kommer bort i urvalsprocessen. Det betyder knappast att det råder någon brist på infallsvinklar eller variation i material- och teknikval bland de tolv konstnärernas alster på Malm². Truls Melins bidrag i konststafetten har titeln ”Drunken sailor”. I en konstruktion av sjukhusgröna rör och svarta tygstycken har han skapat något som påminner om skelettet av ett hus. Längst ned i ena hörnan av systemet har sjömannen på typiskt melinskt manér olyckligt fastnat i ett rör som går rakt igenom hans kropp. Julie Nords detaljrika och perfektionistiskt målade teckningar, där sagolika blomsterblad och gulliga kaniner blandas med dödskallar och fladdermöss, har hänvisningen till sagans värld gemensam med David Krantz ”Brobdingnag”. Denna animerade film fokuserar dock mer på perception och seende än på förhållandet mellan gott och ont. Förutsättningen för att den tredimensionella upplevelsen ska infinna sig är två fungerande ögon och ett par speciella glasögon. Då sker en förvandling av de två suddiga bilderna som liksom vid dubbelseende går in i varandra. Genom en passage i väggen inuti en stor träbox öppnar sig en fantastisk värld av vackra fjärilar, svampar, getingar och andra insekter. Allting verkar, liksom på jättarnas ö i ”Gullivers resor”, vara 12 gånger så stort som i vanliga fall.

”Brobdingnag” är det enda utpräglat digitala verket på Malm². Men ingen samlingsutställning är komplett utan konstfilm i mer traditionell mening. Tina Scherzberg visar tre verk. Förebilderna till två av dem är Allen Jones ”Chair” från 1967 och Gerhard Richters ”Liebespaar im Wald” från 1966. Den ena av Scherzbergs metafilmer föreställer en kvinna klädd i svart latex som, ofta på ett smått humoristiskt vis, försöker förvandla sig själv och en sittkudde till en stol. Hon filmas av en annan kvinna. I den andra filmen som visar ett kärlekspar i skogen har en man hållit i kameran. Med detta angreppssätt vill konstnären synliggöra skillnaden mellan en förmodat manlig och kvinnlig blick. På samma, fast ändå helt annorlunda, vis arbetar Leif Holmstrand med genus. De tre barnvagnarna som hänger ned från taket inflätade i nät gjorda av grovt rep i blå plast kan ställas mot ett annat av hans verk, ”Fodral för Matthew Barneys Cremaster Cycle” som är virkat i rosa garn. Övriga konstnärer som deltar i Malm² är Ylva Friberg, Sophia Kalkau, Peter Holst Henckel, Ulf Carlsson, Hans Egede Scherer och Andreas Schulenburg. Alla har sitt personliga förhållningssätt till konsten. Besök utställningen och välj dina egna favoriter.

Bilder (uppifrån och ned): Eva Steen Christensen, David Krantz, Tina Scherzberg

Adress: S:t Johannesgatan 7