Lunds konsthall: Gustav Metzger (20/5-27/8)

Livet i dagens kommunikationssamhälle präglas av ett ständigt risktagande. Trots att mänskliga konstruktioner är långt ifrån perfekta förlitar sig den postmoderna människan allt mer på komplexa tekniska system. Hon är beroende av att datorn fungerar, att bilen ska rulla tryggt på vägen och att tåget till jobbet inte spårar ur. Det är grovt förenklat kontentan i Ulrich Becks teori om risksamhället. Det är också ett resonemang som Gustav Metzgers konstnärskap kan belysas i.

Gustav Metzger föddes1926 i Nürnberg. Till skillnad från sina föräldrar överlevde han Förintelsen genom att fly till England. 1959 började han att arbeta med så kallad autodestruktiv konst, något som bland annat inspirerade Pete Townshend i The Who att på 60-talet förstöra instrumenten under konserterna. Metzger är miljöaktivist och en av grundarna till antikärnvapenrörelsen på 70-talet. Det innebär inte automatisk att han ägnar sig åt plakatkonst. Han tillhör de konstnärer som hellre ställer frågor än levererar agiterande svar. Inte desto mindre avspeglar sig hans politiska ställningstagande i hans konst. En sakfråga han engagerat sig i är kampen mot massbilismen. I Lunds konsthalls stora satsning för i år märks detta tydligast i installationen ”Karba” som byggts upp i konsthallens innergård. Den består av fyra bilar vars motorer med jämna intervaller - men på grund av kommunens miljöregler högst en minut i taget - körs på tomgång. Avgaserna samlas i en vit kub av plast som placerats i centrum av verket. ”Karba” skulle egentligen ha visats 1972 på Documenta V i Kassel men kom inte att förverkligas förrän år 2006, i Lund, vilket är curator Pontus Kyanders förtjänst. Ett annat verk som inte realiserades när det begav sig är ”Stockholm, June”. Denna allt annat än blygsamma kommentar utarbetades i samband med FN: s miljökonferens 1972 i Stockholm och var tänkt att bestå av 120 bilar. Enligt förslaget skulle de spruta in avgaser i en gigantisk plastkonstruktion som byggts upp på en offentlig plats i storstaden. Sedan skulle bilarna köras in i den med motorerna på tills hela bygget exploderade.

Liknelsen med dagens situation där bilavgasernas koldioxid bidrar till global uppvärmning och en alltmer hotande växthuseffekt kan tyckas överflödig. Och det krävs ingen djupare samhällsanalys för att inse att risken för att planeten ska sprängas i luften är lika aktuell i dag som 1972. Samma sak - alltså att vara lika aktuell idag som på 70-talet - kan sägas om konstnären själv. För trots sina 80 år är Metzger långt ifrån mossig. Dessutom är det personliga anslaget ständigt närvarande. Det verk som kanske tydligast illustrerar föreningen mellan det personliga och det politiska i hans konst är ”In memoriam” som tidigare i år visats på Kunsthalle Basel och är en omarbetning av Peter Eisenmans ”Minnesmonument över Europas mördade judar” (2005) i Berlin. Metzgers personliga minnesmonument visades i två rum i kunsthallen. I det ena stod pappkartonger symmetriskt uppradade i kolonner medan de i det andra låg huller om buller. I Lunds konsthall har Eisenmans liggande betongblock förvandlats till kartonglådor som ställts på högkant, tätt hoptryckta mot varandra. Ett annat starkt verk som ingår i Metzgers personliga bearbetning av det förflutna är ”Eichmann and the Angel” (2005). Det är hans reaktion på de intellektuella judar som tvingades fly från Tyskland under andra världskriget. En utgångspunkt är den tolkning Walter Benjamin gör i sina historiefilosofiska teser från 1940 av Paul Klees vattenfärgsmålning ”Angelus Novus” (1920). Historiens ängel som baklängesskridande endast har att betrakta den förödelse den sprider omkring sig i sin rörelse framåt i tiden manifesterar Metzger med ett löpande rullband. De utrivna tidningsblad som läggs på bandet för att i slutet av det samlas i en hög på golvet blir en metafor för de händelser som till slut alla hamnar på historiens skräphög. I ”Eichmann and the Angel” ingår också SS-officeren Adolf Eichmanns rättegångsbur för besökaren att gå in i. Han avrättades 1962 i Israel efter att ha dömts till döden för massmord och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Med den självupplevdas trovärdighet tar sig Metzger an olika kollektiva minnen ur nutidshistorien. Han vill inte få oss att blunda för verkligheten utan ge oss ett kulturellt raster att sila de våldsamma nyhetsbilder som i en allt stridare ström träffar den postmoderna människans näthinna genom. En metod är användandet av ”dolda” bilder. I stället för att liksom YBA-generationen accentuera det våldsamma och obegripliga måste besökaren själv leta upp bilderna. Motiven i ”Historical Photographs” är tagna från Anschluss (Tysklands annektering av Österrike 1938), massakern på Tempelberget i Israel 1990 och Oklahoma-bombaren som avrättades 2001. Bilder som finns gömda bakom en mur av grå lekrastenar, utgör botten av ett tält på golvet eller finns bakom ett tyg uppspänt på väggen.

Som en del av sin autodestruktiva konst kopplad till ett politiskt ställningstagande gjorde Metzger i sin ungdom målningar med frätande syra på vinyl. Därutöver skapade han projektioner med flytande kristall vilka anammades av den psykedeliska musikrörelsen på 60- och 70-talen. Det senare finns det tyvärr inte något exempel på i Lunds konsthall. Men även om de flesta av Metzgers äldre verk innehåller en viss domedagsbetonad övertydlighet - för att inte säga politisk sprängkraft - är hans senare alster finstämda redskap i bearbetningen av de brutala trauman som den postmoderna människan utsätts för i såväl den offentliga som den privata sfären. Kort sagt exempel på hur den politiska och mediekritiska konsten kan bidra med ett helande sammanhang utan att besökaren skrivs alltför mycket på näsan.

Adress: Mårtenstorget 3