Overgaden, Köpenhamn: Svarre, Nistrup & Kolding (4/5-24/6)

Mitt i mixen mellan pundare, trafikkaos, och pittoresk kanalidyll i Christianshavn ligger Köpenhamns institut för samtidskonst, Overgaden. Här visas just nu tre yngre danska konstnärer i varsin separatutställning. Tre utställningar som inte har något gemensamt tema, även om de finns vaga beröringspunkter mellan utställningarna i form av olika sidor av den sociala och fysiska rumsligheten.

Daniel Svarre har tagit ta sin utgångspunkt till utställningen ”Give Me Shelter” i mötet mellan det privata och det offentliga. En utställning som till stora delar kan ses som en utveckling på det arbete han gjort i sin examensutställning från Malmö Konsthögskola för ett år sedan. Här kan man bland annat se verket ”Uninformed2” som består av två camouflagemönstrade uniformer sammansatta till ett omfamnande och kyssande par – ett par som bildar en sluten enhet. Och den sociala enheten eller gruppidentiteten som skydd och hot mot de andra är också ett återkommande tema hos Svarres här. Man finner associationer till detta ”vi och dom” tänkande i form av: gettogängets uniformerande klädstil, den i granlandet så omhuldade ”danskheten” och i användandet av skandinaviskdesign som en trygg ”stilmedvetenheten” i skapandet av ett socialtkitt.

Ursula Nistrups utställning, ”On Conditions of and Conditioning”, består av tre verk som samtidigt ska fungerar som en enhetlig installation. ”Space Reflected Through the Vibration of Two Strings”, är just vad verktiteln säger: två linor som sträcker sig från utställningsrummet ut till två träd som står utanför vid kanal kanten. På linorna sitter det transistorer som fångar upp vibrationerna i trådarna. Ljudet härifrån, som sedan spelas upp i trappuppgången består av stötvissa knastringar och är avlägsen den sinnesupplevelse man annars får av denna rumslighet. Ett annat verk består av en simpel stål- och bomullstråd konstruktion som är fastsatt i fönsterkarmen, och på så sätt skapar en minimal rumsförändring när ljusförhållandena förändras. Det tredje verket ”Audible Turning” är en 40 minuter lång video som på två jämsides projektioner visa två versioner av när en man stämmer en flygel. Bildmässigt är det två stämningarna närmast identiska, men i ena projektionen stäms pianots (så som jag, oinvigd i detta ämne, förstår det) efter tonen A, 440Hz, vilket är det gängse sättet att stämma klaviatur i. I den andra är A förskjutet till 436Hz, ett medelvärde av olika stämtraditioner. Ljudet från de två projektionerna överlappar varandra och skapar en ljudmatta i rummet där hennes verk visas. Nistrups utställning är ytterst sparsmakad. Det handlar om små förskjutningar av vår perception. Minimala förändringar som gör att verken blir ytterst öppna för betraktarens egna tolkningar.

Den del utställning som jag är mest kluven till är Jakob Koldings. Han utgår från, och vill ge ett multiperspektiv på, det offentliga rummet i stadsmiljöer som planlagts efter 60- och 70-talets totalplanlösningar. Han vill visa på det utopiska i dessa områden, men också på hur det krockar med den individuella och praktiska användningen av denna typ av storslagna planlösningar. Ett ämne som blir verkligen brännande när man läser intervjun med honom som finns att tillgå på utställningen. Men samtidigt som Koldings teoretiska underbyggnad är fullfjädrad saknar utställningen samma spänst och öppenhet. Att samtidskonsten ofta behöver en teoretisk underbyggnad, eller att verket-i-sig inte är det intressanta utan det som kommer ut ur hela verkets kontext, är ingen som kan ses som särskilt kontroversiellt idag. Men verken lyfts aldrig av denna teoretiska underbyggnad. Det finns en alltid en risk i att ge sig på ett så komplext ämne som Kolding gjort, och trots att den visuella formgivningen är välbearbetad blir resultatet vagt i stället för att ge de multiperspektiv Kolding framhåller. Det är snyggt och ser smart ut, men lyfter aldrig.

Bilder (uppifrån och ned): Daniel Svarre, Ursula Nistrup, Jakob Kolding

Adress: Overgaden Neden Vandet 17