Svensk Form, Stockholm: "Please disturb!" (13/1-6/3)

Finns demokratisk design och konst? Har alla rätt att ställa krav på omgivningens utseende? Ser man till rekryteringen av landets konst-och designutbildningar så är det en slående homogen grupp elever som tar plats på dessa skolor. Nu inleder Svensk Form Designåret 2005 med utställningen ”Please disturb!” där ungdomar, rörelsehindrade och invandrare har fått vara med i processen kring det som ställs ut. ”Please disturb!” är också tänkt som ett forum för att väcka intresse för konst och design bland yngre människor.

I det största utställningsrummet står fem stålstolar med röda uppmaningar som t.ex., beat me beautiful please, less design more vandalism i röd text på stolsryggen. Mitt i raden gapar ett tomt hål, det illustrerar den stol som designern, Samir Alj Fält, ska placera ut stadsrummet för användning. Hur stolen ser ut när den återvänder till utställningsrummet är det ännu ingen som vet. Den nya formen som stolen fått efter en kanske brutal och förstörd användning blir en kommentar till vad som anses som estetiskt rätt. Det ska bli intressant att se resultatet, vem vet, kanske dessa uppmaningar till vandalism får en motsatt effekt och stolarna istället behandlas med silkesvantar. Processen där allmänheten tar över efter formgivarens design och själva är med och formar föremålet kallas Ultravåldsdesign och är ett sätt att ställa det vanliga designförloppet mot väggen.

Ytterligare en stol får plats i utställningen men den här stolen är så långt ifrån galvaniserat stål det går att komma. Ren och blank som en gräddig dröm står den vitlackade pinnstolen ensam på ett podium. Den har vita pärlor på stolsryggen och en sits täckt av en mild pastellfärgad växttapet, och är gjord av 20-åriga Amalthea Adenbäck som formulerat sitt inlägg på temat Vardag låter så tråkigt. Det är konstnären Johanna Persson som låtit ungdomar få fria händer att uttrycka och påverka sin vardag. I nästa rum breder en stor vit matta med svart mönster ut sig på golvet. Här har formgivarna, Johanna Gunter och Kristofer Pallfy, arbetat med en mängd människor i varierande åldrar som har fått berättat vad det innebär att bli vuxen. Ett urval av teckningarna har sedan blivit ett narrativt mönster på mattan. Tar besökarna på sig ett par skoskydd så får de också kliva rakt ut på denna berättande matta som antagligen skulle komma väl till rätta på väggen i en gymnasieskola.

Upplyftande är att även den så ofta bortglömda gruppen rörelsehindrade har fått göra sin röst hörd. På ”Please disturb”” har några fot- och munmålande konstnärer fått en egen del. Där visas olje- och akvarellmålningar gjorda av konstnärer som inte kan använda sina händer. Och Misham Edghans detaljrika akvareller får en att direkt titta på fotografiet av konstnären och tyst fråga sig målar han verkligen inte med händerna? En finurligt yttrande till mediernas stereotypa bilder på förorten är fotografierna Goda utsikter. Konstnärerna Sara Appelgren och Karin Dahl har tagit bilder av förorten ur ett icke medialt perspektiv. Kameran har riktats från husen ut i naturen och bilderna, som också finns som vykort, kulle kunna vara tagna på vilken naturskön plats som helst.

Iscensättningen av utställningen som är fördelad på tre rum i Svensk Forms lokaler på Skeppsholmen känns en aning stökig. Som en stor anslagstavla där papper och anteckningar samlats om vart annat på måfå. Det kan bero på den begränsade utställningsytan men något som inte beror på för liten yta är det extremt dåliga ljudet. Dels så är ljudet luddigt och det är svårt att urskilja vad som sägs dels blandas rösterna från de olika rummens ljudanläggningar.

”Please disturb!” är ett utmärkt initiativ för en breddad dialog om vem som definierar vad design och konst är. Men det är svårt att undvika vi- och domproblematiken. Vi bjuder in dom till samtal och vars åsikter vi sedan ska tolka och producera. Det är långt kvar till den offentliga och vardagliga designen blir demokratisk och det kommer inte att ändra sig förrän denna värld speglar ett tvärsnitt befolkningen.

Bilder (uppifrån och ned): Samir Alj Fält, Amalthea Adenbäck

Adress: Holmamiralens väg 2