Wetterling Gallery, Stockholm: Doug & Mike Starn (8/3-8/4)

2004 slog de amerikanska tvillingbröderna Doug och Mike Starn till ordentligt i Stockholm, med både utställningen “Gravity of Light” på Färgfabriken och bilder ur serien ”Structure of Thought” på Wetterling Gallery. För de stressade utställningsbesökarna fanns under vernissagedagen en matarbuss som tog dem mellan utställningarna. Bröderna Starn har arbetat tillsammans sedan mitten av 80-talet i en konceptualistisk fotografitradition som utmanar alla föreställningar om fotografiet som den ”rena” bilden, den genuina representationen av verkligheten. I stället har de konsekvent valt att fokusera på den fotografiska arbetsprocessen och på de förbindelser denna process har med vad som försiggår såväl i det fysiska rummet som i människans intellektuella och känslomässiga bråddjup. Det gör dem också till ett udda konceptualistpar: samtidigt som deras verk söker fånga kärnan i de processer som leder fram till det slutgiltiga resultatet – bilden – så friar de oblygt till stämningslägen vi känner igen från romantikens vurm för det tillfälliga, det sönderfallande.

Vid Whitneybiennalen 1987 chockerade bröderna Starn museiteknikerna genom att ställa ut stora fotografiska bilder reproducerade på tunt papper och hoptejpade till större enheter som sedan helt sonika nålats upp på väggen. Varje rörelse i rummet, varje vinddrag riskerade att riva ner hela utställningen, vilket också var intentionen. Fotografiets ”evighetskaraktär” ifrågasattes på ett ytterst konkret sätt i och med att bildernas ömtålighet gjordes till presentationens huvudtema. I samma riktning pekade valet av motiv. Gamla målningar, trädkronor, fallna löv och insekter fungerade som ett modernt memento mori, en påminnelse om alltings förgänglighet och om omöjligheten av att hålla det enda, intensiva ögonblicket kvar i nuet. Detta djupa intresse för existensens och bildupplevelsens grundämnesnivå har också gjort att bröderna Starn från allra första stund hyst en stark fascination inför ljuset i alla dess former. Ljuset är ju inte bara förutsättningen för liv på jorden, det är också grunden för synsinnet. Men även ljuset rymmer en ambivalens, vilket gjordes tydligt i utställningen ”Gravity of Light”, där en gammaldags bågljuslampa skapade den både fascinerande och skrämmande känslan av en sol som tagits ned på jorden, livgivande och förbrännande på en och samma gång.

I sin nya utställning på Wetterling Gallery är det snarare kylan än hettan som fångat brödernas intresse. Utställningen består av bilder av snöflingor i olika stadier av förgängelse. För att över huvud taget kunna fånga dessa undflyende väsen på bild har konstnärerna laborerat med en egenhändigt byggd utrustning som fördröjt nedsmältningsprocessen, som annars gör det i stort sett omöjligt att få se hur en snöflinga egentligen ser ut. Här har de en berömd föregångare i den amerikanske bonden och amatörfotografen Wilson Bentley, som 1885 blev den förste som fångat en snökristall på bild. Bentley fortsatte att fotografera snöflingor, och var förmodligen upphovsman till konstaterandet att det inte finns två snöflingor som är exakt lika. Bröderna Starn står inte Bentley efter vad gäller teknisk experimentlusta, men skillnaden mellan deras och föregångarens bilder ligger i själva attityden. Bentley gick vetenskapligt tillväga, och avbildade sina snökristaller mot samma svarta bakgrund, vilket förstärkte det analytiska momentet i hans projekt.

Även Doug och Mike Starn har gjort sådana bilder, men de dominerar verkligen inte utställningen. Det gör i stället bilder där silver- och guldglänsande snöflingor får avteckna sig mot en diffus blåvit bakgrund, som mest av allt liknar himlen själv. Bröderna Starn är inte ute efter att avlägga ett vetenskapligt forskningsresultat, utan vill skapa en metafor för människans och hela mänsklighetens obönhörligt raka väg mot ättestupan. Samtidigt flirtar de åter i god romantisk anda med lockelsen att se skönheten i undergången, en attityd som historiskt sett frambringat både vidunderligt vackra konstverk och fasansfulla politiska ideologier. Till skillnad från deras tidigare verk är denna gång det dekorativa inslaget betydande, vilket är på gott och ont eftersom det knappast finns något effektivare sätt att devalvera ett konstverks ”budskap” än genom att garnera det med iögonenfallande visuella effekter.

Å andra sidan är inte Doug och Mike Starn Wilson Bentleys lärjungar. Vår tid skyr alla djupare analyser om det samtidigt bjuds ett stycke kraftfull ytupplevelse, något som bröderna Starn är mycket medvetna om. Att balansera på gränsen till det kitschiga blir därför en naturlig strategi för dem när syftet är att göra gallerirummet till en långsamt framrullande allegorisk berättelse om den unika individualitetens under och förbannelse. Det finns inte två identiskt lika snöflingor, men heller inte två människor som är hundraprocentigt lika. Men alla lyder de under livets hårda lag, att allt som existerar skall skatta åt förgängelsen, må det vara kött, guld eller snö.

Adress: Kungsträdgården 3