Gotlands Konstmuseum: ”Utopia Delux” (27/1–15/4 2007)

”Utopia Delux”, Joakim Allgulander och Juri Markkulas gemensamma utställningstitel får mig att fundera en stund, för vad betyder den egentligen? Är det en önskan om ett drömsamhälle, och ett i särklass praktfullt sådant? Eller ska man tolka orden var för sig och då ordet ”delux” som ett skimrande överflöd, kanske något onödigt till och med?

Joakim Allgulanders skulptur ”Katapult” infriar i alla fall hela utställningstiteln och är också det verk som man först dras till. Det är en fullt fungerande katapult, en snygg, högblank stålkonstruktion som pryds med lyxiga ornament i gulmetall. Avskjutningsbritsen i turkost känns inbjudande och blotta tanken på att få bli ivägskjuten genom skulpturens gloria i vitt neon är svår att motstå. Målet väljer man själv genom att helt enkelt bara ställa in siktet och att man skulle missa sin drömvärld känns inte troligt eftersom utopin i sig inte har några gränser. Jag hoppas att Joakim Allgulanders katapult även ger en rejäl tankerekyl tillbaka. För när konsten börjar formulera idéer om utopier så följer frågan ”varför” naturligt, men med dagens kulturpolitik är det kanske inte konstigt om konsten eller konstnärerna drömmer om en bättre värld.

Att både använda skönheten och förrädiskheten i krigsattribut är något som Joakim Allgulander också har arbetat med i det något äldre verket ”Mined water pool”. Ett verk som vid en första anblick ser ut att vara ett inbjudande bubbelbad. Men efter en stunds betraktande hör man det omisskänneliga ljudet av en ubåt och då inser man att de inbjudande bubblorna är flytande hornminor som ubåten noga har placerat ut. Det lockande badet förvandlas på ett ögonblick till en dödsfälla och här är det bara badkrukorna som klarar sig. Kanske inte ”Utopia delux” direkt men visst är det ett förförande lyxigt bad på håll.

Juri Markkulas verk ”Fort Knox”består av två slagmetallförgyllda reliefer som mycket effektivt lyckas återge illusionen av oändligt många noggrant staplade guldtackor. Guldets förföriska inverkan förstärks av reliefens effekt mot metallens blänk och tankarna förs till guld som något både oåtkomligt och oemotståndligt. Men sinnebilden av flera hundra ton guld i en bombsäker bunker under jord mitt i en militärbas är också absurd. För om någon skulle försöka stjäla guldet i Fort Knox skulle det ta åtskilliga år att bara bära iväg det eftersom en guldtacka väger ca 13 kg. Med tanke på det undrar jag i mitt stilla sinne hur dagens guldhandel går till, för det handlas ju trots allt med flera ton guld varje år. Förmodligen finns världskartan redan uppritad i de olika gulddepåerna så att guldtransporterna är praktiskt genomförbar. Guldets magi i Fort Knox falnar en hel del med tanke på dess totalt låsta position och Joakim von Ankas guldmyntlager framstår här som ”Utopia delux”.

I verket ”Lyx” visar Juri Markkula en stor kvadratisk oljemålning där färgerna gult, grönt blått och violett flyter ihop till en gemensam färg i bildens centrum. Det är en dekorativ och meditativ bild som får mig att associera till New Age rörelsen. Men att nyandlighet, harmoni och helhet skulle betraktas som lyx är för mig inte självklart.

Juri Markkula och Joakim Allgulander visar fler verk än de nämnda, men någon gemensam tråd finns egentligen inte trots den gemensamma titeln. Men båda har något både roande och oroande i sina verk, en förenande misströstan om att allt inte är vad det ger sig ut för att vara. Så när man gått varvet runt känns Allgulanders katapult väldigt inbjudande.

Hela utställningen kommer att visas i Diselverkstaden i Nacka i maj.

Bilder (uppifrån och ned): Joakim Allgulander, Juri Markkula