Knäpper+Baumgarten, Stockholm: Jan de Vliegher (28/4-27/5)

Lilla Belgien är ett land som föder säregna konstnärer, från målarfantomen Luc Tuymans till den kontroversielle konceptualisten Wim Delvoye. Däremellan har vi förstås den undflyende surrealisten René Magritte. Det kan inte sägas finnas mycket gemensamt mellan dessa konstnärer, vilket gäller ganska många delar av den belgiska kulturen. Den har alltid pendlat mellan det extremt jordnära realistiska och det magiska. Kanske inte så underligt i ett land som både varit afrikansk kolonialmakt, ockuperat av främmande arméer och delat i två språkområden. Var man ska plocka in Jan de Vliegher i detta sammanhang är inte helt klart, men någon främmande fågel är han absolut inte. Ytligt sett tillhör han den grupp samtida konstnärer som hamnat i konstmarknadens vinnarhål genom att producera ett flyhänt, lättbegripligt måleri i en behaglig färgskala som gör att hans verk passar in på de flesta ställen.

Man skulle eventuellt kunna kalla hans målningar dekorativa, men det vore inte helt sanningsenligt. Visserligen är det få av dem som på något sätt stör ögat, vilket dock inte är detsamma som att de enbart stryker betraktaren medhårs. Som utgångspunkt för sin nya utställning har Jan de Vliegher valt en kompositionsprincip som han kallar ”all-over”, och som har sina rötter hos bland andra Jackson Pollock. I dennes fall rörde sig om att åstadkomma en komposition som inte framhävde enskilda detaljer i en bild, utan lät helheten framträda – denna helhet var för Pollock så viktig, att han bestämde hur han skulle skära och rama målningen först när den oramade duken var klar.

Jan de Vliegher är, i likhet med Pollock, en action-painter, trots att hans bilder är figurativa. De stora målningarna är inte resultatet av ett måleriskt finlir som tar månader i anspråk. Jan de Vliegher arbetar snabbt, med en dynamisk och rörlig penselföring. Sättet han komponerar sina bilder på har dock mer med Tuymans än Pollock att göra. Tuymans förkärlek för fotografins och filmens extrema närbilder och okonventionella bildsnitt gör att hans måleri känns snapshot-artat, och det kan nog även gälla hans motivval. Restauranginteriörer, badstränder, öde allmänna platser skildrar en vardag som tidigare fångats av bland andra fotografer som Andreas Gursky och Candida Höfer. I de Vlieghers händer förvandlas emellertid Gurskys och Höfers knivskarpa och kliniskt detaljerade bilder till färgvirvlar som på riktigt nära håll ter sig helt abstrakta.

På sätt och vis skulle man kunna säga, att varje målning av de Vliegher består av två bilder: en abstrakt på ”närdistans” och en figurativ på ”fjärrdistans”. Det gör att färgen snarare än de enskilda motiven blir verkens innehåll, ett faktum som understryks av att han – i likhet med vissa fotografer – väljer att ”beskära” sina motiv med avsiktlig nonchalans. Han låter gärna detaljer i bilden halvvägs befinna sig utanför ramen eller ur fokus, så att alla tendenser till symmetri och perfektion havererar. Bilderna av en fullt igenkännbar vardag skall helt enkelt spegla ett tillstånd som Marshall Berman gav titeln på sin klassiska bok om moderniteten: ”All that is solid melts into air”.

Jan de Vlieghers konstnärliga framgångar har inte låtit vänta på sig, och det är inget att förvånas över. I en tid när konstmarknaden nått sin höjdpunkt och måleri säljer som smör i solsken nöjer sig köparna inte med en alltför förutsägbar konst. Jan de Vliegher arbetar i en tradition som hämtar det bästa ur såväl den klassiska som den modernistiska konsthistorien, smakfullt kompletterad med en knivsudd fotografisk mediemedvetenhet. Han behärskar med andra ord sina verktyg med ackuratess, men frågan är hur övertygande uppvisningen egentligen är? Hans intellektuella analys av måleriets problem sitter där den skall, likaså färger och komposition. Men något saknas likväl. Jan de Vliegher är en målare som alltid gör en styv uppvisning av färg- och formkänsla, men som har svårt att övertyga utöver detta. Det effektivt uppbyggda utanverket snarare skymmer än lockar oss som individer att vilja titta bakom den granna förlåten. Synd på så rara ärtor, men av dagens måleri krävs något mer än enbart skickligt hantverk.

Adress: Tegnérgatan 4