Alma Löv Museum: "This is the place" (t.o.m.
22/8)
 Alma
Löv museum i Värmländska Östra Ämtervik ligger
inbäddat i en djungelliknande grönska och sommarens projekt
”This is the place” kräver om inte machetes så
åtminstone en portion äventyrlighet. Först gäller
det att leta sig fram till platsen, sedan att hitta konsten ute i vegetationen.
Men den som anstränger sig behöver inte bli besviken. Alma Löv
bjuder på en intressant mix av ljudkonst, installationer, måleri,
akvarell, video och andra mer eller mindre förutsägbara uttryck
i en miljö som snarast förhöjer upplevelsen.
De 15 paviljongerna ligger utspridda runt om i buskaget och är fyllda
med verk av både etablerade konstnärer och nykomlingar. Inne
i ateljén hänger Karin Broos kvinnobilder, starka
och övertygande med inbyggda frågeställningar om kvinnorollens
återverkningar på kroppen. Ute i en av paviljongerna finns
hennes bilder av döttrarna. Bildspråket är snällare
här, rakare och mindre distanserat.
 Skakar
om mest på Alma Löv gör Lars Lerin i Islandspaviljongen.
Där visar han grafiska blad med bilder av män. En homoerotisk,
sadistisk underton väcker bestörtning och sorg. Jesus övervakar
det hela från ett litet färgglatt tryck av 1800-talssnitt.
Lars Lerin arbetar på Alma Löv sommaren 2004 och visar även
fem stora akvareller med motiv från Iran. De påminner om Edward
Hoppers USA-bilder, men är om möjligt ännu ödsligare.
Nästa
omskakande upplevelse kreeras av Tilda Lovell i Finlandspaviljongen.
Hennes ruggiga installation med en kvinna i en sjuksäng, krälande
insekter och hoande uggla känns som en pågående psykos.
Till och med lukten är underlig men trots det inbjuder verket till
en stunds vila, eftertanke och förundran.
På plats i Alma Löv finns även ett skramlande buskage
av Jan Cardell, kongenialt med tanke på omgivningen.
Annika von Hausswolff visar ett självporträtt (?)
bakifrån. Det är en kvinna med brallorna nere (men trosorna
på) och kamerans självutlösare i handen. På övre
våningen hänger hennes porträtt i olika vinklar av en
ung kvinna. Hon blåser jättestora tuggummibubblor som döljer
ansiktet. I samma paviljong finns Lisa Jonassons plakat med
texter som ”De styva bröstvårtorna beror på att
en iskall vind drar genom hjärtat”. Eller: Barnen minns!
Kvinnorna förfäras! Åskådarna gråter!”
Som en sorts konstateranden utan mening.
Ett skärande ljud på gränsen till det outhärdliga
drabbar den som öppnar dörren till Jörgen Svensson
och Anna Perssons verk i Hollandpaviljongen. Ljudet kombineras
med glasburkar uppställda på parad i en trappstege. Det gör
ont i öronen. En förhoppning väcks om att ljudet skulle
kunna glasburkarna att spricka.
Rolig är Kristina Matouschs lilla röda
stuga full med hål. I videopaviljongen visas kortfilmerna ”Sex
vågade livet” men även verk av lokala konstnärer.
Intressantast bland dessa är kanske Marc Broos film med
hans mycket gamla mamma i huvudrollen. Övriga filmer i denna kategori
känns pretentiösa och svåra att orka med.
Adress: Östra Ämtervik
Bilder (uppifrån och ned): Tilda Lovell,
Lars Lerin, Lisa Jonasson |
