Vilken är den viktigaste företeelsen på konstscenen under det senaste decenniet? Den fotobaserade konstens genombrott? Kanske. Installationskonsten? Inte riktigt. Måleriets återkomst på gallerierna? Knappast. Bland alla de händelser som satt spår i samtidskonsten sedan 90-talets början är det en som fått mer genomgripande konsekvenser än de övriga: konstnärernas uttåg från de traditionella utställningsrummen. Detta är i och för sig inget nytt, och det är fortfarande få konstnärer som enbart arbetar med verk i en miljö helt utanför gallerier, konstmuseer och konsthallar. Ändå är plattformsförskjutningen något som varje gallerist, konstkritiker, museichef och curator idag måste betrakta som självklar. I förändringens spår följer såväl omdefinitioner av gamla yrkesroller som skapandet av nya yrken. Antenna är exempel på det senare. Antenna består av Katinka Ahlbom, Bettina Pehrsson och René Padt, och presenterar sig som "en agentur för konstnärer". Agentrollen är ny på den svenska konstmarknaden, men utomlands har den funnits ett tag. I dessa fall har det oftast rört sig om kommersiellt verksamma agenter som tagit sig an bearbetningen av kundkretsen. Antenna har andra ambitioner. Av en god antenn förväntar man sig effektiv sändnings- och mottagningsförmåga, vilket är egenskaper som grundarna av Antenna värderar högt. Omständigheterna kring agenturens tillkomst bär delvis slumpens prägel, men målsättningen är enstämmig. Bettina förklarar:

- Idén med Antenna är att underlätta konstnärens arbete från idé till genomförande.

Katinka, René och Bettina hade var för sig upptäckt de svårigheter som en konstnär möter på vägen till realiserandet av sitt verk, oavsett om stötestenarna består i byråkratiskt krångel med stipendieansökningar, trassel med katalogproduktion eller kontakter med eventuella offentliga uppdragsgivare. Katinka förtydligar:

- Speciellt svårt är det för de konstnärer som inte arbetar med en fast gallerist, och det är framför allt dessa konstnärer som vi försöker hjälpa.

En av Antennas första kunder var konstnären Magnus Wallin, som både saknade gallerist och hade behov av teknisk assistans för att kunna genomföra sina projekt. Dessutom bor han inte i Stockholm, där fortfarande en stor del av kontaktskapandet i svensk samtidskonst bedrivs. Bettina sammanfattar:

- I Magnus fall började vi med ett enskilt projekt, och det är så vi helst av allt vill jobba. Även om vi gärna vill ha fastare relationer till de konstnärer vi arbetar med betyder det inte att vi tänker representera dem på samma sätt som en gallerist.

En av poängerna med verksamheten är just att Antenna saknar permanent utställningslokal och därför kan agera fritt i olika slags projekt. Katinka beskriver situationen:

- Idag jobbar vi regelbundet med tre konstnärer och har omkring halvdussinet projekt rullande. Projekten handlar om allt från mindre utställningar till offentliga uppdrag och ett par spännande bokprojekt.

Eftersom pengar är ett ständigt problem för konstnärerna har Antenna medvetet satsat på att erbjuda stöd i samband med ansökningar om stipendier eller projektbidrag. Man åtar sig även att söka sponsringspengar om konstnären samtycker till det. Bettina konstaterar:

- Vi gör det mesta på det ekonomiska området, men gränsen går vid bokföring eftersom ingen av oss är masochistiskt lagd…

Idag finansierar Antenna sin verksamhet via startbidrag från stiftelsen Framtiden Kultur. När detta är slut faller marknadens dom. Katinka är trosviss:

- Vi tror att det går att överleva som agentur, men då räknar vi med att även behöva dra in pengar genom annan verksamhet för att inte bli tvungna att koncentrera vårt arbete enbart på projekt som har utsikterna att bli ekonomiskt lönsamma.

Antenna arbetar än så länge inte med en fast prislista utan förhandlar fram en lämplig intäktsfördelning med konstnären i varje enskilt projekt. Om konstnären inte lyckas göra få loss pengar till sitt projekt tar Antenna heller inte ut någon provision. Bettina tillstår:

- Ibland kan vi till och med ta ett förlustprojekt bara för att det ger bra framtida kontakter.

Från etablerade aktörer som gallerister och museifolk har Antenna hittills fått ett övervägande positivt bemötande, även om viss skepsis funnits på en del håll. Varken Bettina eller Katinka håller dock med om att de på sikt kommer att bli en konkurrent till de mer etablerade institutionerna och yrkesgrupperna i branschen.

- Vi tror tvärtom att samtidskonsten behöver flera aktörer än de som finns idag. Och de kommer, eftersom alltfler konstnärer anammar ett arbetssätt som involverar ett stort antal människor och inte bara försiggår i ensamhet i konstnärens ateljé.

Bilden: Bettina Pehrsson och Katinka Ahlbom (Samtalet hölls inom ramen för BildBaren på Enkehuset. René Padt närvarade ej när samtalet hölls.)