Sin bakgrund har Thomas i en helt annan värld än konstens. Huvuddelen yrkeskarriären är förlagd till näringslivet. Efter att ha avverkat några högt placerade chefsjobb inom finanssektorn kände han behov av annorlunda utmaningar i livet. Mer eller mindre av en tillfällighet kom han att syssla med konsthandel, något som i sin tur ledde till att han och kollegan Roger Björkholmen 1993 startade Galleri Adlercreutz Björkholmen. Att börja arbeta med konst var för Thomas ett moment i en personlig strategi med syftet att skapa distans till kommersialismen, men snart fann han att det fanns minst lika starka kommersiella strukturer i konstvärlden. 

- I själva verket var de till och med starkare än de jag mött i näringslivet. Enda skillnaden var att de kamoufleras, eftersom många inom konstvärlden anser att det är fult att tala öppet om att konst också är något som köps och säljs. 

I stället var det hos konstnärerna och deras sätt att tänka som Thomas fann den stimulans han sökte. 

- Jag överraskades av hur stora överensstämmelser som fanns mellan deras tänkande och de filosofier man kan finna på hög, strategisk nivå i näringslivet. 

Efter en tid stod det klart för Thomas att det ändå inte var som gallerist han såg sin framtid. I samband med planeringen av det sedermera inställda Expo 97 fick Thomas kontakt med Luftfartsverket, och idén om Arlanda som utställningsrum började ta en alltmer konkret form. 

- Trots att alla jag talade med var positiva tog det nästan ett år innan avtalet om den första utställningen kunde undertecknas. Att hitta sponsorer visade sig heller inte vara helt enkelt, och det slumpade sig så att IRIS-gruppen - som ägs av Synskadades Riksförbund - blev vår första sponsor.  

Från början huserade Artspace (som projektet nu hette) enbart i Sky City. Idag, två år efter starten, omfattar Artspace samtliga terminaler plus VIP-loungerna. För hårt prövade gallerister med några hundratal besökare per utställning kan möjligheten att ha en hel flygplats till sitt förfogande verka som en skänk från ovan. Men att låta konsten möta flygplatsmiljön är inte en konfliktfri övning. Teknologin befinner sig på högsta nivå, och detsamma gäller flygplatsens säkerhetskrav. 

- Man skall inte sticka under stol med att Arlanda är en helt fantastisk plats. Inte bara för att en potentiell konstpublik om cirka 16 miljoner människor passerar lokalerna varje år, utan mer för den intensitet och det höga tempot som finns där. Samtidigt ställer flygplatsomgivningen stora krav på utställarna, och varje konstnär måste vara medveten om det innan han eller hon ger sig in i ett Artspace-projekt. Det finns alltid en risk att man bara ser det ”häftiga”, och bortser från svårigheterna. 

Med erfarenhet från de fyra utställningsperioder som Artspace producerat sedan starten 1997 har Thomas Adlercreutz kommit att märka att det inte nödvändigtvis är konstnärer med en gedigen gallerikarriär som fungerar bäst i Artspace-sammanhanget. 

- Nuförtiden tittar jag inte alls efter konstnärens erfarenhet av att ställa ut på gallerier och konsthallar. Inom Artspace gäller helt andra förutsättningar, och då ett enskilt verk mer betydelsefullt än allt det som konstnären presterat för galleripubliken. 

Mellan de verk och konstnärer som hittills visats inom ramen för Artspace finns ingen röd tråd eller tematik. Thomas menar dock att det finns vissa egenskaper som han alltid letar efter när han väljer Artspace-kandidater. 

- Förmågan att kunna läsa platsen är viktig. Teknik och uttryckssätt spelar mindre roll, men varje konstverk som visas inom ramen för Artspace bör ha ambitionen att få stressade människor att stanna till, utan att de egentligen anar varför. Sker det har konstnären lyckats. 

Hela projektet Artspace är av denna anledning starkt fokuserat på att interagera med människors beteendemönster i en forcerad situation. Att de utställda verken uppmärksammas framgår av de synpunkter från resenärer som Thomas regelbundet får via brev och epost. Från och med i år har Artspace IT-företaget Yahoo! Som huvudsponsor, något som Thomas tycker är ett tidens tecken. 

- Intresset för samtidskonst växer framför allt bland de moderna kommunikationsföretagen, som inser vikten av att på allvar öppna sig för nya uttryckssätt och metoder för att analysera det mänskliga beteendet. På det området är samtidskonsten oöverträffad som instrument. 

Artspace har hittills arbetat med ett rullande utställningsprogram, men Thomas har redan fått propåer från etablerade kulturinstitutioner att skapa utrymme även för ett antal fasta installationer. Hur detta kommer att förändra inriktningen för Artspace är det naturligtvis för tidigt att spekulera kring, och någon speciell oro känner inte Thomas inför framtiden. 

- Det värsta som skulle kunna hända är att Artspace blir en institution. Och när allt kommer till kritan är det kanske flygplatsen själv som är det verkliga konstverket.