|
|
| I Bildbaren 2: "Bryt tystnaden" |
Diskussionen
om samtidskonstens och konstnärernas villkor förs av någon
outgrundlig anledning oftast av professionella konstkritiker på
dagstidningarnas kultursidor. Det vill säga, om någon diskussion
över huvud taget äger rum. Sedan den stora postmodernistdebatten
i slutet av 80-talet har det inte varit särskilt väl bevänt
med den konstpolitiska debatten i de offentliga medierna. Detta betyder
emellertid inte att personer med åsikter lyser med sin frånvaro.
Konstnärerna Gunnar Krantz och Kamilla Rydahl driver sedan 1999 det
konstpolitiska debattprojektet "Bryt tystnaden" på Internet,
som de en försommarkväll presenterade för Bildbarens publik.
Bägge har bakom sig konstutbildningar i Malmö. Under tiden på konstskolan hade de slagits av hur sällan konstnärerna själva tog till orda i den sporadiskt uppflammande debatten om de omständigheter som omger det konstnärliga skapandet. Efter några öl på krogen saknas visserligen inte uppfattningar om fördelningen av stipendier, institutionernas sätt att bemöta konstnärerna och makthavarnas attityd till fria kulturella uttrycksformer. Men så fort offentlighetens strålkastarljus slås på sjunker i allmänhet modet hos konstnärerna. Att lyfta diskussionen till kultursidesnivå är det inte ens tal om. Kamilla och Gunnar beslutade sig därför att för att söka bygga upp en plattform för konstdebatt "underifrån", driven och inspirerad av konstnärerna själva. Internet blev det naturliga mediet. - När debatten blir allmänt tillgänglig upphör den att vara en angelägenhet bara för den inre kretsen, förklarar Gunnar. Vi tycker det är viktigt att alla som på ett eller annat sätt arbetar med konst deltar i diskussionen om hur dess förutsättningar förändras. Reaktionerna på "Bryt tystnaden" var redan från allra första början ambivalenta. Vissa politiker, kulturtjänstemän och konstkritiker sökte mer eller mindre ta udden ur projektets syfte genom att tolka det som en konceptuell "aktion". - Men det hände också att konstnärer kontaktade oss med önskemål om att vi skulle föra deras talan, berättar Kamilla. Då uppmanade vi dem att skriva ned vad de hade på hjärtat och publicera texten på våra webbsidor. Hittills har bidragen från konstnärskåren varit ganska magert, men upphovsmännen är desto flitigare. "Bryt tystnaden" fungerar delvis som en print-on-demandtjänst, och man har redan givit ut delar av materialet på webben i bokform. Även om Kamilla och Gunnar fortfarande menar att målet för projektet är en levande konstdebatt på de tryckta tidningarnas kultursidor har Internetpubliceringen skapat vissa fördelar som inte de tryckta medierna har. Det har exempelvis blivit lättare att debattera lokala företeelser av det slag som sällan de stora massmedierna ägnar någon uppmärksamhet. Via Internet blir det också möjligt att skapa en känsla av kollegial samvaro mellan konstnärer, som ofta är vana vid att arbeta isolerade från varandra. Inte minst det sistnämnda anser Gunnar vara en kontroversiell nödvändighet. - Konstnärerna måste sluta att vara rädda och betrakta varandra som konkurrenter, vilket dagens bidragssystem tyvärr i hög grad bidragit till. Den kollegiala ambitionen innebär inte att Kamilla och Gunnar är positiva till allt som konstnärer företar sig. Man har bland annat en grundläggande kritisk inställning till kommersiell konstsponsring, med motivet att den oftast begränsar konstnärens frihet. Bakom "Bryt tystnaden" kan man nämligen skönja en klassiskt idealistisk hyllning till det fria skapandet som mänsklig rättighet, en ambition som måhända aldrig går att realisera i praktiken men som ändå kan fungera som en starkt lysande ledstjärna. Av denna orsak vänder sig Kamilla och Gunnar med eftertryck mot en åsikt som ibland framförts, att det skulle finnas för många konstnärer i Sverige och att antalet konstnärligt inriktade utbildningsplatser måste minskas. - Jag tror inte att exempelvis författare stillatigande skulle låta sig omskrivas i så nedlåtande termer, säger Kamilla. Men konstnärer är det på något underligt sätt legitimt att ge sig på. Åtminstone så länge vi själva tillåter att det sker. Besök webbplatsen "Bryt tystnaden"! Anders Olofsson
(text och foto)
|