Just nu: Johan Drott Löfgren

Drottman. Drottenstein. Drott Spectra. True-Drott. All Style Drott Style. Sir drott a Lot. Säkert har jag glömt något eller några av de namn Johan Drott Löfgren bedriver sin konstärliga verksamhet under. Johan gick ut Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2003. Tidigare i år fick han Olle Baertling-stipendiet. Säkert var det en del som blev överraskade. Johans webbkonstverk, DVD-animationer, målningar och objekt tycks vid en första anblick befinna sig på ljusårs avstånd från Baertlings kliniska måleri. Men det är Johan själv inte så säker på.

– Nejdå, jag vet att mina grejor kan tolkas som ett slags konstruktivism. Fast jag ligger nog närmare 80-talet. Under just 80-talet slog både videon och dataspelen igenom brett, trots att man jobbade med mycket enklare medel då. För första gången var verkligheten inuti maskinerna lika verkliga som den utanför.

Somliga har jämfört Johan med vissa sidor hos den unge Öyvind Fahlström, vilket får anses som ett tecken på uppskattning. Andra (men inte så många, skall det erkännas) har tömt ett glas öl över honom när de reagerat mot vad de uppfattat som en alltför lättsam attityd till konsten.

– Visst irriterar det en del att dom inte alltid vet var dom har mig. Men det gör inte mig så mycket, för hur kul är det egentligen att bli uppskattad bara för att man gör en och samma sak hela tiden?

Denna önskan att behålla ett visst mått av oförutsägbarhet förklarar också de ständiga bytena av pseudonymer. På samma sätt som DJ:s använder olika namn när de spelar olika slags musik använder Johan sina pseudonymer för att upprätta en frizon där han kan göra precis vad han vill utan att drabbas av kritik för att inte hålla sig till en enda linje.

– När jag spelar på den banan kan jag jobba friare, utan att allt behöver vara så gravallvarligt. Jag kan experimentera, leka och ha råd att ta det lite lugnare.

När det gäller syftet med konsten råder dock ingen tveksamhet. Här är det allvar som gäller. Konst är på riktigt, och Johan berättar gärna och länge om sin läsning av Goethes färglära, som gjort ett särskilt intryck på honom.

– Goethe påpekar att intellektuella människor ofta är väldigt osäkra i sin smak när det gäller färger, och det är spännande. Ingen kan vara expert. 80-talet gav oss - förutom alla kul maskiner - också en ny färgskala, inte bara i konsten, en skala med konkreta referenser till världen omkring oss.

Datorkonstens konkreta förankring i verkligheten och sinnesupplevelserna är viktiga element för Johan, även om processen som krävs för att åstadkomma dessa kopplingar inte är helt okomplicerad. Många uppfattar honom nog som en ”datorkonstnär”, eftersom han skapar och ljudlägger sina animationer i datorn. Varje bild som han bearbetar digitalt har emellertid en analog förlaga, som oftast är målad eller tecknad.

– Jag vet att den del retar sig på att mitt måleri inte är ”rent”, men jag ser ingen motsättning mellan målningarna och vad jag gör med hjälp av datorn. Jag skulle vilja säga att jag söker något som befinner sig mitt emellan två ytterligheter, ungefär som det ljud man kan fånga upp om man ställer in radion mellan två stationer.

Johan menar att det är en missuppfattning att konst som skapas i datorer alltid måste vara interaktiv. Den helt stillastående bilden är minst lika viktig, och under den senaste tiden har han arbetat ganska mycket med tecknade bilder och en slags närmast kalligrafiska små skulpturer som han tillverkar av vaxade trädgrenar och kvistar han hittar utomhus.

– Men jag har sagt nej till de utställningserbjudanden jag fått, eftersom jag vill jobba ihop ett material som håller rätt genom, inte bara skyffla ut något som känns halvfärdigt.

Man drar knappast någon vågad slutsats om man påstår att Johan Drott Löfgren på flera sätt representerar en typ av konstnär som vi sannolikt kommer att få se mer av i framtiden. Mediernas mångfald och det traditionella konstsystemets upplösning har gjort det lättare för konstnärerna att byta fot och experimentera, utan att behöva försvara ett speciellt ”varumärke” eller en särskild genre. Man kan exempelvis kalla sig ”målare” utan att tvingas ta kramptag i penseln åtta timmar per dag. Och datorn kan bli mötesplatsen för influenser både ur samtiden och ur konsthistorien. Kaotiskt? Ja. Hoppfullt? Javisst! För konstens och konstarternas utvidgade fält gäller naturligtvis även konstnärsrollen. Och Johan Drott Löfgren – eller vad han nu kallar sig i skrivande stund – arbetar redan på en serie musikvideor...