|
|
| Elis Erikssons universalformel |
"Quinta
essentia". De vises sten. Den magiska formeln. Strömmen av tecken
som får sanningen att öppna sig som en garageport. Konsthistorien
är full av formler och manifest som syftar till att åstadkomma
en konst som är den enda äkta. En utopi, kan det tyckas som,
men likväl en utopi som berättar något om de innersta
känslor och intellektuella övertygelser som i århundrade
efter århundrade styrt mänskligheten.
Att hitta skaparkraftens evigt tillämpliga universallösning skulle vara en stor upptäckt för person nummer ett, men knappast för efterföljarna. I just detta ligger universalformelns lockelse. Samtidigt som upptäckaren är unik är vederbörande samtidigt del av en erfarenhetsbas som aldrig någonsin kan nå sin gräns. Elis Eriksson har valt att göra problematiken åskådlig genom att måla ett formalistiskt språk som vi känner från den förhatliga gymnasiematematiken. I hans formel framtonar Konsten ett resultat av ett antal faktorer som Massan, Själen, Anima och Lokalen. Så långt skulle säkert inte ens de mest släpphänta konstteoretikerna gå, men i Elis Erikssons värld är slutledningen fullt naturlig. Såtillvida är han en sentida, praktisk utövare av Ludwig Wittgensteins filosofi. Wittgenstein lär att man inte kan tala om det som man inte har ett språk för. Eriksson ser emellertid inget hinder i detta, och skapar ett logiskt uttryck baserat på variabler som förmodligen ingen professionell filosof skulle godkänna. Men det å andra sidan inte Eriksson ambition. Hans formel visar inte på en lösning, den demonstrerar i stället problemet som vi alla brottas med: att finna den bekväma vägen till skapandet. Erikssons demonstration är visuellt attraktiv. Rött, vitt och svart kombineras i en distinkt helhet. Lika attraktiv är vårt lata förhållningssätt till allt som smakar motstånd. Oavsett om ämnet är självrannsakan eller konstskapande är vi i allmänhet intuitivt obenägna att tänja oss så mycket att vi riskerar att tappa vår identitet. Och ändå är det just detta vågspel vi måste ge oss in i för att för överhuvud taget kunna göra något oväntat. Elis Eriksson har visat oss hur hindret ser ur. Sedan är det upp till var och en av oss att hitta lösningen. Elis Eriksson ställer ut på Galleri Lars Bohman, Karlavägen 16 6/4-12/5 Kommentar 2002-10-22: Elis Eriksson har själv förklarat formeln för forskaren Fred Andersson i ett brev i oktober 2002, och förklaringen vederlägger tolkningen av formeln som görs i tredje stycket ovan. Läs Erikssons förklaring här! Fred Andersson arbetar för närvarande med avhandlingsprojektetet "Skrift och Ting i Elis Erikssons arbete ".
|
|
Anders
Olofsson (text och foto)
|