Abstraktionen är en av bildskapandets mest användbara metoder. Genom att abstrahera ett synintryck eller ett skeende skapas utrymme för att tala om de aspekter av verkligheten som annars döljs bakom detaljrikedomens kamouflage. Störningskällorna reduceras och en fokusering på väsentligheterna sker, de komponenter i ett komplext sammanhang som har den allra mest avgörande betydelsen, och vars giltighet sträcker sig långt utöver varje enskilt ögonblick eller perspektiv. Att abstrahera innebär därmed också att undanröja möjligheterna till begränsande, personlig identifikation. I det abstrakta upphör individualiteten att vara unik, för att i stället att definieras utifrån en minsta gemensamma nämnare. Med allt detta i åtanke är det inte underligt att abstraktionen kommit lika flitigt till användning i bildkonsten som i konsten att skriva instruktionsböcker. Abstrakta konstverk är det inte svårt att hitta, men abstrakta instruktionsböcker tillhör inte vanligheterna. Att abstrahera en instruktion strider nämligen mot dess pedagogiska ambition. Om vi, med ett visst mått av estetisk generositet, anser att en långt driven stilisering mycket väl kan uppfattas som ett steg på vägen mot det abstrakta, då förändrar sig bilden påtagligt. Stiliseringen fyller nämligen i grund och botten samma funktion som abstraktionen när det gäller att fokusera på väsentligheterna, och tvinga vår blick bort från de ytliga fenomen som riskerar att dra ned oss i identifikationens träsk. Inte minst gäller detta när instruktionen ifråga avser förlopp som är förknippade med obehag eller till och med livsfara.

Ta exempelvis de färgglada, inplastade säkerhetsinstruktioner som finns i stolsfickorna på varje trafikflygplan. Deras uppgift är att på ett enkelt sätt beskriva vad vi som passagerare måste känna till om en nödsituation skulle uppstå, allt från rökutveckling ombord eller tryckfall i kabinen till en regelrätt nödlandning på marken eller i vattnet. I allmänhet är figurerna på bilderna kraftigt stiliserade, och bidrar knappast till att väcka vår fantasi. Det är heller inte avsikten. Vi skall helt enkelt veta hur man tar på sig flytvästen, inte lockas till att spekulera i vad som kan röra sig i huvudet på den nödställde. Inte heller skall vi förledas att närmare studera utseendet hos de kvinnor och män som "uppträder" i säkerhetsinstruktionerna. De har i allmänhet avkönats så långt det går, så när som på de högklackade skor damerna förväntas ta av sig innan de kastar sig utför den uppblåsbara rutschbanan mot räddningen. På senare tid har emellertid något hänt. Flera flygbolag använder numera videoanimerade säkerhetsinstruktioner, med en estetik som är hämtad från dataspelens värld. (Samma värld har även fungerat som ett generöst tilltaget inspirationskonto för konstnärerna - Magnus Wallins installation inom ramen för Moderna Museet Projekt i våras är ett utmärkt exempel på detta.)

Finnair har nyligen tagit steget fullt ut, och låtit videoanimationens figurer hitta vägen även till instruktionsbladet i stolsfickan. Resultatet är ett stycke grafisk konst i miniatyrformat. Här svävar inte längre några stiliserade rökpuffar under kabintaket. Röken sprider sig realistiskt gråsvart från golv till tak, och det är knappt att man kan urskilja ljuslisten i golvet som leder mot närmaste nödutgång. Samma slags inlevelsefulla realism gäller själva flygplanet, som på ett par bilder är på väg in för buklandning. I det ena fallet kan vi skönja ett frodigt, grönt fält, i det andra en vattenspegel där man mellan de svaga krusningarna på ytan ser solen spegla sig. Detsamma gäller nödljuset som den stackars passageraren i vattnet aktiverat på flyvästens högra sida. Det lyser klart, nästan bländande, som ett löfte om upptäckt och snar räddning. Finnairs grafiska designers har till och med tillåtit "aktörerna" att få lite mer personlighet än vad som annars brukar vara fallet. Den chica damen (som förekommer på flertalet av bilderna) är kanske inte direkt någon Lara Croft, men hon har försetts med moderiktig hårfärg, läppstift och på hennes tätt åtsmitande jumper avslöjar strategiskt placerad skuggor att det inte är någon könlös abstraktion vi har att göra med… Det kan vara ett gott tips att släppa kvällstidningen och hänga med på säkerhetsinstruktionen nästa gång du flyger med Finnair.