För några år sedan kunde man läsa att Stockholm var en av Europas galleritätaste städer i proportion till sin folkmängd. Det kanske fortfarande stämmer, även om just galleriernas tillvaro under det senaste halvdecenniet inte varit så munter. Gamla kunder sviker och nya tycks ha lättare att hitta vägen till auktionshusen och designbutikerna. Misstanken insmyger sig att det traditionella gallerikonceptet numera är förlegat. I stället för att bredda kontaktytan med publiken minskar till råga på allt många gallerister i stället sitt öppethållande och endast ett litet fåtal av dem deltar i det offentliga samtalet kring samtidskonsten. Att i ett sådant läge öppna ett nytt galleri är kanske inget man skulle rekommendera. Eller är det just detta som man borde göra? När Jannike Brantås för några månader sedan drog igång G.A.D./Gallery hade hon tankar av detta slag i bakhuvudet.

- Jag kände mig frustrerad över att det inte händer så mycket med gallerierna, att man låst sig vid sin gamla publik och inte gör det lätare för nya människor - här talar jag både om utställningsbesökare och konstnärer - att ta sig in i gallerierna. Som bildlärare har jag en vilja att skapa möjligheter till dialog kring konsten, gärna med människor som inte tillhör förståsigpåarnas krets.

Jannike är ingen nykomling på galleriscenen. Hon har tidigare arbetat både med De Unga och Krister Fahl. Dessutom är hon själv konstnärligt verksam.

- Jag har alltid varit nyfiken på hur bilder används som ett sätt att uttrycka det som absolut inte kan finna någon motsvarighet i ord.

En enda, unik orsak till att Jannike började arbeta med utställningsverksamhet finns dock inte. Flera faktorer samverkar och positionen som gallerist är inget hon medvetet eftertraktat.

- Jag ser min roll som gallerist främst i att lyfta fram konstnärskap och föra ut dem till publiken. Det är spännande att formulera sig i ett rum genom att bygga utställningar och att på så vis inbjuda till diskussion om vad man ser.

G.A.D. - utläst Gute Art & Design - liknar inte andra gallerier, åtminstone inte för den som stiger in direkt från gatan. Lokalen är nämligen full av ljusa, vackra möbler och föremål i svenska naturmaterial.

- G.A.D. är ett företag med gotländsk möbelkonst och design samt presentation av konst som specialitet. Det finns många konstnärer i landet och därmed ett stort behov av utställningslokaler. Därmed inte sagt att sådana lokaler alltid måste se ut precis som man förväntat sig.

Galleriet (med det förtydligande "varumärket" G.A.D./Gallery) upptar hela källarvåningen, men avsikten är att även butikslokalen skall användas för att göra utställningar och visa konst under andra omständigheter. Jannike är noga med att betona konstens roll i helheten.

- Både design och konst relaterar till rummet och har sitt ursprung i mänskliga behov. Jag är medveten om att somliga av de vanliga galleribesökarna kan känna sig lite vilsna när de kommer in i butiken och ser alla prislapparna... samtidigt som jag vid återkommande tillfällen tänker göra utställningar vars syfte inte i första hand är att sälja så mycket som möjligt. Det är viktigt att konsten aldrig upplevs vare sig som dekoration eller något man måste vara expert för att få närma sig.

Från kollegerna i branschen har hon fått både ris och ros. Däremot har invånarna i Vasastan reagerat odelat positivt eftersom utbudet av gallerier i stadsdelen är tämligen begränsat. Utställningskalendariet är fullbokat det närmaste året. Galleriets utvecklingsplan återstår emellertid att formulera i detalj.

- Jag betraktar galleriet som ett löpande samarbetsprojekt med mig själv och konstnärerna som partners. Det är inget självändamål för mig att bygga upp ett stall med konstnärer och varva deras utställningar i min lokal. Och de projekt jag kan tänka mig att arbeta med behöver absolut inte vara bundna till galleriet som fysisk plats.

Jannike har en orubblig tro på konstens betydelse för samhällslivet. Att dagens konstnärer tagit steget ut från de traditionella utställningslokalerna ser hon som ett tecken på förnyelse och en utmaning som gallerister och andra utställningsarrangörer måste anta.

- Det gäller att förhålla sig öppen och prövande till det som händer. Viktigast av allt är ändå att man kan uppfattar att det finns en verklig person bakom det enskilda konstverket, en genuin och allvarligt menad formulering. Det behöver inte alltid vara ett kraftfullt påstående, utan kan lika mycket vara en fråga. Vårt samhälle är fullt av bilder som inte kommit till av en livsnödvändighet, och därför behövs konsten mer än någonsin!