- Det är riktigt att den fotografiska bilden i vår tid blivit tecknet för verklighet. Vi möter den inte bara i tidningar, på bio och i reklamen. I stort sett alla - åtminstone i vår del av världen - äger dessutom en kamera. Men det betyder inte att fotot är något självklart, som bara finns där. Som kring alla andra uttrycksformer behöver människor träffas och diskutera vad de ser.

Det var tankar som dessa som låg bakom bildandet av Föreningen Stockholms Fotofestival 1995. Initiativtagare var Svenska Fotografers Förbund, Nordiska Museet, Index, Stockholms Stadsmuseum, IASPIS, Riksutställningar och Pressfotografernas Klubb. Sammansättningen av aktörer kan synas brokig, och den intressegemenskap som ändå fanns fokuserades kring behovet av en samlande plattform för möten och debatt kring den fotografiska bilden över gränserna som institutioner och professioner så gärna drar upp gentemot varandra. Med föreningen som bas arrangeras vartannat år festivalen Xposeptember.

- Biennalmodellen hämtade vi egentligen från Paris, där man arrangerat "Mois de la Photographie" i ett par decenniers tid, och under den perioden lämnat inspiration till 30-talet fotofestivaler runt om i världen. Det finns numera en tvåårig webbfestival, The Festival of Light, som fungerar som en slags paraply för dem och gör det möjligt att ta del av vad som visas i de olika länderna.

Den första upplagan av Xposeptember arrangerades inom ramen för K98 (Kulturhuvudstadsåret), och många kommer säkert ännu ihåg den stora tunnelbaneutställningen "Under/Exposed". Denna gång finns emellertid inga stora, enskilda bidragsgivare i kulisserna och finansieringen har i sedvanlig ordning blivit av lapptäckeskaraktär. Någon jättebudget är det ändå inte fråga om att täcka. Idén med Xposeptember har - framför allt av ekonomiska skäl - varit att fungera som ett paraplyprojekt i vars hägn gallerier, museer och konsthallar under en månad kan exponera fotobaserade utställningar, som i många fall redan varit planerade. I framtiden har man dock ambitionen att kunna producera egna utställningar

- I vissa fall har vi dock givit "puffar" i rätt riktning, men vi skulle behövt speciellt avsatta budgetmedel för att kunna göra detta i ännu större utsträckning, även om det inte handlar om några stora pengar.

Till skillnad från när det gäller exempelvis bildkonst eller skulptur är de yrkesgrupper och övriga intressenter som är sysselsatta med foto betydligt fler. Det är samtidigt en styrka och en källa till problem, menar Carl.

- Yrkesfotografer och konstnärer med fotot som medium har ofta svårt att tala samma språk, liksom politiskt engagerade dokumentärfotografer kan ha problem med att upptäcka samhällskritiken i det postmoderna fotografiet. Därför tror jag att Xposeptember behövs för alla. Vi har också försökt göra den som något av en klassisk "filmfestival", där man kan uppleva både bredd och djup.

Carl vill gärna att Xposeptember skall uppfattas som en tolk eller vägvisare, en kraft som förmår öppna nya perspektiv och ge publiken tillfälle att orientera sig i en global bildverklighet som bara blir alltmer kaotisk.

- Vår målgrupp är därför inte i första hand branschfolket, utan publiken. Ofta är nämligen inte skillnaden så stor mellan vad som fångar amatörernas och de sofistikerade proffsens intresse. Vi kommer till exempel att visa bilder av filosofen Jean Baudrillard, helt vanliga och odramatiska snapshots som ingen höjer på ögonbrynen inför. Men när man sedan än en gång gör ett försök att läsa hans inte alltid så lättsmälta texter är det plötsligt ett annat tonfall man urskiljer.

Baudrillard deltar också i det helgsymposium som Xposeptember arrangerar, och där flera av tongivande teoretiker ges möjlighet att förmedla sina insikter i den fotografiska bildens natur.

- Eftersom det råder en allmän brist på bra, svenskspråkig teorilitteratur om foto kommer vi att publicera symposiebidragen i bokform i stället för att ge ut en traditionell utställningskatalog. På så sätt fortsätter festivalen att vara aktuell även efter det att uttsällningarna stängts.

Trots att de finansiella förutsättningarna för Xposeptember är lika hisnande elastiska som för alla mer omfattande kulturevenemang ser Carl optimistiskt på framtiden. Antalet fotofestivaler i världen ökar ständigt - inte minst i den Tredje - och med Internet som ryggrad blir det allt lättare att skapa och upprätthålla nätverk mellan de som har fotot som hjärtesak.

- Ambitionen med Xposeptember som företeelse är att festivalen skall kunna fungera som en permanent arena för ett öppet och prestigelöst utbyte av åsikter och erfarenheter kring fotografiet, oavsett om det uppträder som stillbild, video eller film. Vi får inte glömma bort att det är ett helt kulturarv vi tillsammans har att förvalta!