Konstrunda i Reykjavik
Reykjavik
Art Festival i juni omfattar alla konstarter och lockar besökare
och artister från hela världen. Årets festival
bjöd även på isländsk gestaltande konst. Huvudnummer
var två retrospektiva utställningar med verk av Birgir
Andrésson och Steingrimur Eyfjörd på nationalgalleriet
Listasafn Islands i Reykjavik.
Invigningstalade på vernissagen gjorde Islands unga, paranta
kulturminister Thorgerdur Katrin Gunnarsdottir från Islands
högerparti. Vid en mottagning några dagar senare fanns
möjlighet att prata med henne. Hon visade sig ha både
stark politisk agitationskraft och ett djupt konstintresse. Det
är självklart för henne att samhället ska stödja
konst och kultur. En favoritkonstnär är Birgir Andrésson.
Hans verk visades i bottenplanet på Listasafn Islands. Här
som på andra håll i Reykjavik blir betraktaren påmind
om USA:s militära närvaro. På en vägg hänger
Islands, USA:s och Storbritanniens flaggor, stickade i ofärgad
ull. Flaggornas mönster tecknas i olika nyanser av brunt, beige,
grått, gulvitt och svart (”United we stand”, 2004).
Det påminner om Joseph Beuys arbeten i filt.
Intill står ett utedass, även det skapat av Andrésson
(”Outhouse”, 1998). Det är en installation med
glesa spaljéväggar, så vem vill sitta där?
Dasslocket i trä har ett snidat, traditionellt mönster.
Runt hörnet finns en samling svartvita porträtt av äldre
tiders islänningar. De är vindpinade original som ser
ut att ha gått sina egna vägar och överlevt i stort
armod. Det är nog inte konstnären själv som tagit
bilderna, men kollektionen med alla dessa särpräglade
individer gör ett överväldigande intryck.
Temat porträtt fortsätter, nu i en mer utslätad,
samtida tappning där bilden ersatts av en beskrivning i ord.
Porträtten finns både på engelsk och på isländska.
Allt presenteras inom glas och ram. Birgir Andrésson anger
även färgnummer på bakgrund och text. I serien ”Build”
från 2006 har modeller av byggnader skurits ut i kartong.
Kartonghusen visas dels som fotografier, dels in natura.
På museets övervåning finns verk av Steingrimur
Eyfjörd (deltagare i Carnegie Art Award 2004). Det är
svårtillgängligt med mycket text på isländska.
Mycket ser ut att handla om kvinnohat och kommersialism. Uttryck,
stämningar och känslolägen i de båda utställningarna
påminner om det som visades på museerna för modern
konst i Rio de Janeiro och Niteroy tidigare i år. Det är
möjligt att isländska konstnärer hämtar minst
lika stora influenser från USA och Latinamerika som från
Europa och Skandinavien. De har ju också nära till den
amerikanska kontinenten.
Sista dagen i Reykjavik gavs tid för ett svep på konsthögskolans
elevutställning i Reykjaviks konstmuseum. Här är
det högt i tak, både bokstavligt och innehållsmässigt.
En degig installation krälar i trappor och andra utrymmen,
ett hisnande videoinstallation pågår i en stor mörk
sal. Här finns bildkonst, skulpturer, ljusinstallationer, video
men även mode och design.
Om hörnet, i Reykjaviks fotomuseum, pågick utställningen
"Reykjavik i 100 år". Där, på en video
körde en bil i evigheter genom det isländska landskapet.
Tundra, mossa, isiga vulkanberg i fjärran. Resten var tråkigt
men fotoutställningen fortsatte ute på gatorna där
den väckte mer intresse.
Bilder (uppifrån och ned): Birgir Andrésson, Jeanette
Castioni
|