Batman, Robin och fantasins gränser

De senaste dagarna har internationella medier rapporterat om hur The Kathleen Cullen Fine Arts Gallery i New York blivit kontaktat av det multinationella serieföretaget DC Comics, med anledning av ett antal målningar av konstnärer Mark Chamberlain som visats galleriet och på Artnet (www.artnet.com) sedan i februari i år. Chamberlains tafatt målade akvareller föreställer seriefigurerna ”Batman och Robin” i mer eller mindre explicita homoerotiska poser. Detta uppskattas uppenbarligen inte av DC Comics, som nu hotar att ”vidta rättsliga åtgärder” om inte bilderna tas ner och osålda verk tillfaller företaget.

Fallet väcker en rad intressanta frågor som får mig att tänka på ett nästan tjugofem år gammalt konstbråk. 1981 öppnade en utställning med den unge och då okända konstnären Sherrie Levine på Metro Pictures Gallery i New York. Utställningen "After Walker Evans” bestod av tjugotvå fotografiska reproduktioner av bilder som den amerikanska fotografen Walker Evans tog av fattiga lantarbetare, för ”Farm Security Administration” (1935–1937). Levines tilltag uppskattades emellertid inte av en alla i galleripubliken och snart haglade skällsord som "stöld", "plagiat" och "bedrägeri" över verken. Att utställningen kom att väcka så starka känslor är inte underligt om man betänker att den kom i en brytningstid mellan en modernistisk och en postmodern konstuppfattning. Genom att använda en annan konstnärs verk och presentera det som sitt eget begick Levine inte bara ett brott i juridisk mening, utan hon motsatte sig även ett skapande inom ramen för såväl en modernistisk konsttradition som en patriarkal könsmaktsordning.

Det finns både stora skillnader och uppenbara likheter mellan fallen Levine och Chamberlain. Eller mellan dem och den uppståndelsen kring Palle Torssons videokonstverk ”Pippi Examples”. DC Comics har givetvis rätt när de hävdar att ingen får använda deras upphovsrättsskyddade seriefigurer utan deras tillstånd. Men efter decennier av djuplodande diskussioner om relationen verklighet och fiktion, yta och innehåll, original och kopia, borde det också stå bortom varje rimligt tvivel att det inte existerar några skarpa gränser mellan dem. Vem kan avgöra vilken av dessa två fiktioner – seriefigurerna eller konstverken – som är mest trovärdig? Det är värt att undersöka närmare tycker jag. Vinner DC Comics är det ännu en seger för den kapitalistiska fiktionen på den fria fantasins bekostnad.