Ge torson ett ansikte!

I den uppkopplade människans tid har gränsen mellan det privata och det offentliga alltmer suddats ut. Samtidigt har den offentliga konsten utvecklats till att omfatta mer än utsmyckning av byggnader eller statyer på torg. Men trots expansionen av det offentliga rummet har en del medier fortfarande inte någon given plats i den publika sfären. Ett sådant exempel är det konstnärliga fotografiet.

Allt sedan föreställningen om det offentliga rummet uppkom i 1800-talets tyska borgerskap är staden en plats för återspegling av det egna jaget i andra. Direkta möten mellan främlingar skapades. Intimsfären lyftes upp i offentligheten. Under nästa sekel ändrades förutsättningarna för identifikation drastiskt. Den strida ström av bilder som varje dag träffar den moderna människans näthinna innehåller en mängd budskap att förhålla sig till.

I reklamens endimensionella värld är mannen stark och kvinnan trånande. Påfallande ofta avpersonifieras kvinnan i starkt beskurna bilder med fokus på kropp i stället för ansikte. Men att fastställa hur individen påverkas av reklamen är knepigt. Tanken att den inte skulle spela någon roll över huvud taget är dock svår att avfärda. Det var nog de flesta som deltog i ”Bildkonst eller bildtvång – om fotografiet i det offentliga rummet” överens om. Seminariet arrangerades av fotobiennalen Fotografi-i-fokus på Malmö konsthall en dag i början av april.

Den enda konstnär som medverkade var Anne-Karin Furunes, professor vid Kunstakademiet i Trondheim. Hon gjorde sin första offentliga utsmyckning i den norska nationalteaterns 250 meter långa tunnelbanestation i Oslo. Förlagan är de spegelbilder av passagerarna som uppstår på fönsterrutorna inne i tåget. När detta kör in i stationens ljussken byts reflektionerna på insidan av glaset ut mot ansikten på perrongens väggar. För att de fotografiska porträtten som översatts till rostfritt stål ska träda fram krävs ett visst avstånd. Varje bild är nämligen genomborrad med 30 000 hål.

Furunes arbetar med temat privat-offentligt. Hennes verk är tänkta att hålla i flera hundra år. Den uthållighetsproblematik det skapar blev särskilt aktuell när hon gjorde en fotografisk utsmyckning av en oljeplattform ute i Nordsjön. På helikopterns landningsbana finns nu ett gigantiskt kvinnoporträtt i perforerat aluminium.

Ett offentligt rum där reklambilden ersatts av det konstnärliga fotografiet är en önskedröm som med stor sannolikhet inte kommer att gå i uppfyllelse. Desto rimligare framstår då en ökad satsning från Statens Konstråd och andra aktörer på fotografisk gestaltning som offentlig konst. Furunes har inte gjort några större verk i Sverige. Med tanke på de monument hon gjort i Norge borde hon vara en stark kandidat till utsmyckning av Citytunneln i Malmö. Eller varför inte en konstnärlig gestaltning av Turning Torso i Bo-01 området? Är det en genial sammansmältning av arkitektur och skulptur, en man eller en kvinna, eller bara en kropp utan huvud? Fram för fotografiet i det offentliga rummet! Börja med att ge torson ett ansikte!