In da house

Kring Nobelvägen 125 i Malmö har det på senare tid vuxit upp en hel liten flora av gallerier och konstnärskollektiv som Wuthering Heights, CirkulationsCentralen och Elastic. Den gemensamma nämnaren är att de drivande personerna bakom aktiviteterna ofta har ett förflutet på Konsthögskolan i Malmö. Utomlands är aktiviteter av detta slag inte ovanliga – just den vitala oetablerade konstscenen i exempelvis Berlin är ju en av huvudorsakerna till att halva konst-Sverige numera tycks befinna sig där.

I Sverige blev konstnärsdrivna gallerier en allt vanligare företeelse i slutet av 90-talet som ett svar på konstmarknadens kris, när många nyutexaminerade konstnärer tröttnat på att vänta på att de betydelsefulla stockholmsgalleristerna skulle komma förbi och upptäcka dem. Idag utgör konstnärsdrivna utställningslokaler en viktig ingrediens i konstlivet i både Malmö, Stockholm och Göteborg.

Som alltid är problemet små budgetar och ofta en geografisk lokalisering som inte direkt uppmuntrar till spontana besök. Även den mest hängivna konstpubliken har ju barn som skall skjutsas till idrottsaktiviteter, veckoinköp som skall göras och helgmiddagar för släkten som skall avätas. Skall konsten också få en plats i agendan, speciellt den lite udda och inte så välkända varianten, då krävs nästan att man lyckas placera sig i stadsrummet så att besökarna nästan kan snubbla in över tröskeln av en ren tillfällighet.

I Stockholm slog Galleri Mejan nyligen igen sina lokaler vid Tegelbacken, vilket är synd. Skeppsholmen är inget dåligt alternativ, men har inte på långa vägar den snubbelpotential som Tegelbacken har. I dagarna förs diskussioner mellan flera intressenter om framtiden för nedläggningshotade Konstnärshuset. En intressant lösning vore att göra Konstnärshuset till vad det faktiskt skulle kunna vara, ett konstnärernas hus där publiken skulle kunna få möta nya, spännande konstnärer i en miljö som har krypavstånd faciliteter som erbjuder både mat och dryck.

En sådan ”utställningsgalleria” skulle också till sig kunna knyta ett lämpligt antal unga curatorer, med ansvar för att hålla i den konstnärliga ledningen, marknadsföringen och organisationen. Musikbranschen vet sedan länge hur viktigt det är med en stark independentscen som har lätt att fånga upp publiken. Detsamma borde kunna gälla konsten. Win-win, som vi säger på IHM-svenska.