Ikea artevent

Att konsten brukar hitta egna vägar inom det kapitalistiska marknadssystemet är inte nytt och när Ikea gör den till en plockvara i deras sortiment blir det smått ironiskt när den raskt kastas ut därifrån för att återbördas till den värdeladdade konstmarknaden. Idag kan man köpa Ikeas artevent på blocket.se, utgångspriserna där är mellan 4 000 – 20 000 kr, beroende på vilken konstnär som är upphovsman, och det är Jan Håfström och Ernst Billgren som rankas högst.

Hela förloppet gick rasande fort från det att Ikea den 20 september släppte sina beställda verka av konstnärerna Jan Håfström, Maria Rantanen, Maya Eizin Öijer, Ernst Billgren, Denise Grünstein och Martina Müntzing. Deras uppdrag åt Ikea har varit att för Ikeas räkning göra varsitt verk som ska säljas på Ikea-varuhusen runtom i världen. Samtliga verk är en print på duk med gräng, de är stora och är tänkta att passa ovanför ”soffan”. Varje verk har producerats i en upplaga av 1 000 exemplar, priset på Ikea var 1 695 kr styck oavsett vem upphovsmannen var. Men denna konstsatsning genererad en köp huggsexa på samtliga Ikea-varuhus och de 1 500 verk som var Sveriges del sålde slut direkt när varuhusen öppnande den 20 september. Köparna var dock inte intresserade av själva konsten utan ville snarare göra sig en ren förtjänst på Ikeas konstsatsning. Redan samma dag kunde man köpa dessa verk på blocket.se och trots att man bara på Ikea fick köpa 2 verk per person har säljarna på blocket.se betydligt fler till salu. På ett par timmar ökade alltså det fiktiva värdet radikalt på Ikeas konstprints trots att det ur konstmarknadens synpunkt måste ses som ett ganska stort utbud av dessa verk. Det är ju inte unika originalverk och de kommer nog aldrig att hamna på den exklusiva konstmarknaden heller.

Men det är för den skull inte dålig konst eller oäkta konst som Expressens konstkritiker Natalia Kazmierska valt att kalla den. Ett konstverks äkthet har ju inte något med var det är inköpt, vilken konstnärlig metod som har använts eller i hur stor upplaga det finns i. Därför är det orättvist att döma ut Ikeas artevent som en konstprodukt sämre än andra. Möjligheten att reproducera konst är i dag oändlig och att den nya printtekniken på något sätt skulle vara sämre än äldre trycktekniker är en felaktig syn. För ögat är utprintade kopior på duk förbluffande likt originalen och måste därför ses som en möjlighet att reproducera kopior av måleri på duk. Konstnärer som jobbar digitalt använder ju sig av den tekniken för att framställa sina original så det är nog en teknik som är här för att stanna och som vi kommer att få se mer av. Jag tycker därför att det är fantastiskt att Ikea har plockat sex svenska samtidskonstnärer och beställt stora verka av dem i ett material som har betydligt bättre hållbarhet än en vanlig poster. Om deras önskan att återbörda platsen ovanför soffan till konstverket ska lyckas återstår att se men åtminstone jag hoppas att de fortsätter med den missionen.