Rädda Rooseum!

I september var det tio år sedan Malmö konsthögskola startade sin första kurs. Under hösten firas det med en stor jubileumsutställning på Rooseum. I ”Konsthögskolan i Malmö 10 år” deltar etthundrasjutton konstnärer med gamla och nya verk. Inte minst med tanke på den variation i formspråk och personligt uttryck som visas upp känns det extra paradoxalt att portarna till det utställningsrum konstverken visas i nu efter många turer fram och tillbaka verkligen hotar slå igen för gott.

Att det liksom i nuvarande utställning – vilket alltså med stor sannolikhet är den sista som någonsin visas på Rooseum! – över huvud taget är möjligt att klämma in så många verk utan att det känns trångt pekar på utställningslokalens kapacitet. Den samhällsengagerande och konstnärligt experimenterande nisch Rooseum skapat har givit det en unik prägel och atmosfär. För att inte tala om dess internationella renommé. Dessutom har Rooseum genom åren haft en förmåga att dra till sig kompetent personal, intressanta konstnärskap och trots dalande besökssiffror under senare tid en trogen publik.

Kombinationen av kommunalt konstmuseum och privat galleri har alltid varit en gynnsam mix. Därför är det totalt obegripligt att ingen, vare sig någon privat eller kommunal aktör, hittills gått in för att rädda Rooseum. I jämförelse med många andra påkostade projekt känns de få miljoner som saknas inte som så mycket mer än en spottloska i Öresund.

På grund av det väl genomtänkta arrangemanget känns det lite som ett helgerån att välja ut något enstaka verk av Malmö Konsthögskolas jubilarer. Ändå fastnar jag speciellt för Anna Wessmans ljudinstallation ”Du får inte säga att det är jag som har sagt det…” (2004) där en ekorre omgiven av ordlösa demonstrationsplakat i en kraftigt neråtböjd mikrofon viskande delger besökaren sina tankar om yttrandefrihet och rädslan för att synas och höras. Den maktlösa ekorren gör ett sådant intryck att jag på väg mot utgången tycker mig höra en lågt väsande kör av röster. ”Vi vill ha Rooseum kvar”, säger den. Det är omöjligt att inte låta sig påverkas.

I ett litet land som Sverige där alla vägar går till huvudstaden är det ett stort misstag att underskatta Rooseums potential. Om ett definitivt nedläggningsbeslut, vilket allting hittills tyvärr tyder på, blir resultatet av de slutgiltiga förhandlingar som påbörjas i slutet av nästa vecka då även jubileumsutställningen lider mot sitt slut kommer det inte att bidra till något annat än en utarmning av regionen. Ingen vinner på det. Det återstår bara att hoppas att de inblandade inser konsekvenserna av sitt eget agerande innan det är för sent och räddar Rooseum. Nu!

Red:s PS: I texten ovan påstås att Rooseum haft sjunkande besökssiffror de senaste åren. Det är inte sant. När texten skrevs florerade sådan rykten i media.