Elevutställningar 3: Konstfack i Stockholm (t.o.m. 7/6)

Institutionen för konst vid Konstfack i Stockholm valde detta år att visa sin kandidatutställning i två arkitektoniskt sett lika egensinniga lokaler, Galleri Enkehuset och Grekiska kulturhuset. Här presenteras ett urval av verk!

I en tid när affärspressen basunerar ut den Nya Ekonomins evangelium och Internet tycks genomsyra varje centimeter av vardagslivet återför Erik Aalto datatekniken till en skulptural nivå. Det är ingen hemlighet att det på en mogen marknad ofta är yttre detaljer som styr kundens val, och IT-industrin utgör härvidlag inget undantag. Aaltos design är emellertid raka motsatsen till de alster som frambringas av den allt viktigare gruppen frilansande industridesigners (vilka inte så sällan även fuskar som konstnärer). Att kopiera en Macintosh-dator med hjälp av ett träblock och en motorsåg kräver onekligen sin man, och resultatet gör en dygd av det omedelbara - läs handgripliga - förhållandet till materialet. I gengäld utstrålar Aaltos objekt en inneboende, basal energi som man knappast skönjer ens en bråkdel av när man vandrar genom dagens kontorslandskap.

Bakom den våldsammaste formen av högerextremism ligger ofta människor med ett outvecklat känsloliv, outsiders som hukande under vardagstillvarons förtryck tagit sin tillflykt till de ljusskygga miljöer där deras emotionella handikapp inte märks eller spelar någon väsentlig roll. Ur ett antal vinddrivna individers personliga tillkortakommanden föds en oberäknelig kraft, som vid en viss punkt plötsligt hotar oss alla till liv och lem. Johannes Sjögren tar sig an Vit Makt-subkulturen från ett perspektiv som varken förlöjligar eller bagatelliserar. Oförfärad låter han uttrycket glida på skalan mellan nazismens ikoner och den rosa färg som för de högerextrema symboliserar homosexualitet, och därmed den föraktfulla svagheten. Hans verk gör vår hållning ambivalent och känslan av avståndstagande blandas med en ofrivillig önskan att få insikt i Den Andres känsloknutar, hur motbjudande dessa än må vara.

Kvinnors underkläder har genom århundradena varit ett lika hemlighetsfullt som mytomspunnet område. Samtidigt som just underkläderna till funktion och utseende med stor följsamhet speglat det samhälle i vilket bäraren existerat är just deras belägenhet på andra sidan kulturens tabugräns något som givit upplevelsen av dem en konfliktfylld karaktär. Men det var kanske en sanning som ägde giltighet innan Stefan Persson lät H&M-reklamen exponera välsvarvade modeller iförda plagg, som inte alltför länge sedan definitivt hade placerats i pornografifacket. I massupplaga och affischformat blir bilderna snarare en inte mindre uppseendeväckande del av stadsmiljön. Johanna Persson specialbehandlar ämnet med en oförställd entusiasm, som lånat lika mycket från den feministiska konceptkonsten som av daghemmens julpyssel. Hennes egenhändigt "designade" underkläder av tunt papper utstrålar en lika stor som respektlösa skaparglädje, oavsett om avsikten varit att fabricera ett fetischistiskt nithalsband, en S&M-piska eller en syndig, fransk trosa.

Anders Olofsson (text och foto)