|
Konflikten
mellan natur och kultur är ett klassiskt fenomen i vår del
av världen, och har vid det här laget minst ett par hundra
år på nacken. Från början handlade det om det
organiska växandets kollision med den smutsiga, artificiella maskintekniken.
Numera kan temat lika gärna vara "verklig" natur kontra
"samplad" natur. När konstnärer tar spjärn
i det digitala tekniken visar sig emellertid diskrepansen inte vara
helt självklar. Morgan Stenmans installation (som heter
just "Samplad natur") kombinerar högar av torra löv
med en toppmodern AV-utrustning. Integrationen har gjorts på ett
sätt som känns osökt, och resultatet blir en helhetsupplevelse
där kontrasterna snarare kompletterar varandra än ökar
risken för sammanstötningar. Den som vanligtvis inte finner
något skönhetsvärde i videokonst får här
anledning att revidera sin uppfattning.
|
|
Känslan
att vara en främling i det egna samhället är något
som de flesta med djupare intresse för samtidskonst emellanåt
gripits av. Som konstskoleelev är denna känsla måhända
ännu starkare, då konstutbildningen i sig utgör ett
slags kreativt reservat, ett sagoland på behörigt avstånd
från arbetslöshet, fattigdom och knivskarp konkurrens om
stipendier. För Elisabet Lundkvist är sagans land dock
ett tillstånd som inte existerar villkorslöst, utan som måste
sökas och erövras. Den unga kvinna iförd ålskinnsfodral
och högklackade pumps som hon följer med olika medier genom
en rad situationer tycks knappast utrustad för att söka äventyret.
Men man skall inte vara alltför säker på sin sak. Damen
räds varken att klättra i träd eller krypa omkring på
marken, men sagan - ja, den lyser som så ofta med sin frånvaro.
Såvida inte konsten är den stora saga vi på ett eller
annat sätt söker att berätta för varandra.
|
|
Även
Mattias Karlsson arbetar med sagans värld som resonansbotten,
även om hans syfte är en konkret dekonstruktion av sagans
arketyper. Bland dessa intar sannolikt riddaren, prinsessan och draken
en särställning, såväl kvantitativt som symboliskt.
Men frågan är om inte Karlsson blandat och givit en aning
med sina sagoteman, ty vad han visar är de tre kontrahenterna försänkta
i törnrosaliknande sömn, var och en belägen i en del
av utställningslokalen som inte direkt står i fokus för
betraktaren. Denna slags underfundiga enkelhet kännetecknar även
datoranimationen "A State of Independence", som grafiskt sett
är raka motsatsen till den nätkonstens ofta överarbetade
applikationer. Konstnären använder en närmast löjligt
simpel navigeringsteknik, och lyfter i stället omärkligt över
betraktarens intresse till vardagsfilosofiska funderingar som gör
orden levande.
Anders Olofsson
(text och foto)
|