Konstfacks Vårutställning har under de senaste åren blivit alltmer spännande, även för dem som i vanliga fall inte har något större intresse i discipliner som industridesign och grafisk formgivning. Den uppluckring av gränserna mellan den fria konsten och det stora området som design och konsthantverk utgör kan nämligen avläsas med stor tydlighet i elevernas arbeten, oavsett vilken institution de kommer från. Tendensen slog igenom med full kraft förra året, och fortsätter att vara ett ledmotiv även i årets Vårutställning, den sista innan Konstfack lämnar sina gamla lokaler vid Gärdet i Stockholm. År 2003 var det grafiska formgivare, konsthantverkare och industridesigners som mer eller mindre tog de unga konstnärernas arena med storm, så eftertryckligt att konstnärerna hamnade i skymundan. Detta år är ordningen återställd, och den vilsenhet som förra året var märkbar i konstdelen av Vårutställningen har ersatts av en större självmedvetenhet.

Det övergripande intrycket är emellertid även detta år att konstens traditionella uttrycksmedel numera ingår som element i en välsorterad verktygslåda, som kan användas fullt ut oberoende av vid vilken institution man är utbildad. Lars Ohlin och Hanna Wieslander (Grafisk design och illustration) arbetar exempelvis i en videotradition som sedan flera år tillbaka är etablerad i den unga samtidskonsten. Något av detsamma kan sägas gälla Malin Ahlström och Sofie Andersson (Arkitektur och inredningsdesign). Ahlström har ritat en kombinerad offentlig toalett och espressobar, speciellt utformad för att erbjuda även ensamma kvinnor säkerhet, och Anderssons projekt VIDA – en plats utformad för konfessionslöst uppmärksammande av livets högtider – är bägge projekt som inte bara presenterar arkitektoniska idéer utan lika mycket kommenterar det samhälle vi lever i, arkitekter såväl som konststudenter och vanliga medborgare.

Metallformgivaren Martin Jönsson följer ett snarlikt spår med sitt projekt ”Erwachsen Egg”. Det objekt han skapat är inte avsett att placeras på prydnadshyllan. Utseendemässigt är det helt neutralt, och i stället är det konsthantverkets institutioner och affärslogik som utgör Jönssons ”verk”. Den kanske mest lyckosamma variationen på detta tema presteras av designgruppen Front (bestående av Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken, Anna Lindgren och Katja Sävström). Front arbetar avsiktligt med att så långt det överhuvud taget är möjligt reducera den enskilda individens inflytande över formgivningsprocessen. I stället låter de djurs beteenden, naturkrafterna eller slumpen ge upphov till de former som sedan transponeras till föremål. Resultatet är humoristiskt, tankeväckande och ibland provocerande på ett spirituellt, kreativt sätt.

Glasformgivning är knappast ett område där nytänkande har särskilt lätt att göra sig gällande. Traditionen är stark, och industrins makt stor. Paul Gräns gör emellertid ett tappert försök att tänja gränserna genom att låta begreppet ”glas” bli del av en materialbeskrivning, och inte synonymt med konstobjektet självt. Halvtransparenta glaskroppar flyter stillsamt i en bassäng som lysts upp av blått ljus och i en kistliknande konstruktion rör sig ett ytskikt av krossat glas i långsamma andningsrörelser, måhända en parafras på Robert Smithsons ”Hypothetical Continent”.

Bland konstmagistrarna märks tydligt samtidskontens växande intresse för det berättande momentet, både i relationen till konsthistorien och till egna vardagen. Karin Dahl gör minimalistiska texttavlor av meddelanden man brukar kunna läsa på handskrivna lappar, och My Lindh speglar i videoverket ”LOOP” relationen mellan två människor i ett ordlöst, laddat bildrum där allt och inget sägs.

Joanna Rytel har anlagt en betydligt mindre självcentrerad ton än vad som annars brukar vara fallet, och skildrar i ett gripande, rättframt videoverk kärleken utsatt för konventionernas snålblåst. Ibland kan berättelsen dock vara av det rent nonsensartade, galna slaget. Anna Lundh har konstruerat en fullskalemodell av interiören i den sinnrikt utrustade husvagn som Kalle Anka, Långben och Musse Pigg åker på semester med i Disneys klassiska tecknade film. Det bakomliggande syftet med projektet skall man nog inte ägna alltför mycket tankemöda. Här räcker det bara med att njuta och låta sig roas!

Bilder (uppifrån och ned): Malin Ahlström, Martin Jönsson, Front, Anna Lundh, My Lindh

Adress: Valhallavägen 191