Möte med Rasmus Fleischer, Piratbyrån

Rasmus Fleischer tillhör kretsen som startade ”Piratbyrån” hösten 2003. Sedan dess har han framträtt i många olika sammanhang för att diskutera fildelning och upphovsrätt. Idag är han något av en frontfigur för alla så kallade pirater. Förutom att vara knuten till Piratbyrån arbetar han som frilansskribent, föredragshållare och driver sedan 2004 bloggen ”Copyriot”. Dagarna innan jag ska intervjua Rasmus på ”Café Edenborg” i Gamla Stan, ligger Piratbyråns sajt nere och jag börjar därför fråga honom om den har blivit hackad?

– Ja, först blev sidan hackad, sedan lade vår trogna server helt sonika av, oberoende av hackningen. Men nu är den uppe igen försäkrar han med ett litet leende.

Rasmus berättar om sin något brokiga bakgrund, med studier både på Musikhögskolan och Universitetet, och hur han hamnade i fildelningskretsar mer eller mindre av en tillfällighet.
Det var först runt 2001 som han började intressera sig för och senare också skriva om fildelning.

– Det var samtidigt som nedladdningstjänsten ”Napster” debatterades flitigt och Sydafrikanska regeringen åtalades för intrång i den "intellektuella egendomen", efter att den tillåtit import av billig Aidsmedicin-generika, som det märktes att någonting stort höll på att hända.

Vi fortsätter att prata om hur upphovsrätt och fildelning skildras i massmedia, utifrån en tidningsartikel som försöker analysera konsekvenserna av att Svea hovrätts beslut att inte pröva domen mot den man som gjorde filmen ”Den tredje vågen” tillgänglig på Internet, i en högre instans, som åklagaren hade begärt. Ett bakslag för upphovsrättslobbyn med branschorganisationen ”Antipiratbyrån” i spetsen, då lagen om elektronisk kommunikation inte tillåter att polisen begär ut uppgifter om vilka personer som delar filer från Internetleverantörerna. För att få göra det krävs att straffet är fängelse och inte böter, som i det aktuella fallet. Fildelare kommer även i fortsättningen att kunna bli åtalade för piratkopiering, men riskerna kan minimeras genom att välja en mera insynsskyddad fildelningsklient, som exempelvis BitTorrent.

Rasmus kastar en hastig blick på artikeln och fnyser sedan åt massmedias bevakning av det som sker på fildelningsområdet. Han förklarar att det som sker på nätet idag inte följer en gängse medialogik. Fildelning kan inte beskrivas som ”händelser” som sedan kan rapporteras om, utan den rör sig om ett aldrig sinade flöde av digitala processer, förklarar han samtidigt som han plockar fram och börjar skala en stor apelsin. Vi kan inte ens använda ett konventionellt språk för att beskriva det som sker, säger han och fortsätter med att konstatera att det är därför de flesta artiklar om fildelning handlar om juridik snarare än hur den i grunden håller på att omforma relationen mellan producent och konsument. Själv skulle han gärna se att fildelningen skulle kunna bli en utgångspunkt för fördjupade diskussioner om vad kreativitet egentligen är. Något som osökt för in oss på diskussionen om vad musiker och konstnärer ska leva på om inte de inte kan sälja det de skapar. Rasmus svarar att det är en intressant fråga eftersom den förutsätter att det de skapar ska vara ett objekt.

– Det är en underlig metafysisk tanke att konstnärlig verksamhet nödvändigtvis måste finansieras genom att försäljning av objekt - original eller reproduktioner. Konstnärer och musiker tjänar redan idag pengar på att skapa upplevelser istället för objekt. Fildelningen har ökat människors musikintresse och därigenom viljan att betala för att uppleva livemusik, i form av konserter och festivaler. En liknande utveckling kan skönjas på delar av konstens område, i takt med att den blir allt mindre av beroende av fysiska konstverk.

Jag frågar Rasmus om han inte kunde utveckla sina tankar kring vem som ska betala kulturarbetare och på vilket sätt detta ska ske?

– Frågan om hur kreatörerna ska tjäna pengar är en del av problemet. Det finns inga universalformler som är giltiga för såväl DJ som arkitekt, såväl journalist som skådespelare. Kulturlivets mångfald är full av fungerande ekonomiska modeller som är fullt förenliga med fri reproduktion. Musikskivor och tryckta papper har också sin plats, men ibland kanske pengaflödet i högre grad är knutet till att leverera välgjorda urval och sociala sammanhang till kulturen, samtidigt som andra kulturområden fortsätter att finansieras genom bidrag eller reklam.

Jag fortsätter med att fråga honom om han hans egna idéer rörande nya modeller för ersättning?

– Fildelningen drar förstås hela frågan till sin spets. Men i det större perspektivet står inte valet mellan fildelningsnätverk eller betalning. Kopieringen kommer att ske ändå - den stora frågan är VAD som kommer att kopieras. Antingen den kulturella bredd som möjliggörs genom globala sammankopplingar av privata arkiv i fildelningsnätverk, eller den kontrollerade mittfåra som blir dominerande när kopieringen hänvisad till massmediala källor. En större bredd ger fler enskilda kulturproducenter möjlighet till ekonomiska inkomster, och gör antagligen gränsen mellan amatörer och proffs något mer uppluckrad.
Bekämpandet av piratkopieringen leder däremot till ett kulturklimat där pengarna koncentreras till en mindre klick massmedialt exponerade verk.

Själv laddar Rasmus helst ner musik via ”Soulseek” och ”The Pirate Bay” Sedan han började fildela har musik fått helt andrar betydelse för honom. Film kollar han knappt allas på längre, utom på biograf, men han laddar alltid hem det senaste avsnittet av den tecknande amerikans satirserien ”South Park”.

Jag frågar honom om han tror att fildelningen kommer att fortsätta vinna terräng?

– Ja, det tror jag att den kommer att göra.

Tror han ändå att antipiraterna kommer att få igenom en hårdare kontroll av Internet i framtiden?

– Utvecklingen inte minst inom den trådlösa kommunikationen, gör att det snart är meningslöst att prata om Internet i singularis. Men om dagens Internet kommer att finnas kvar i framtiden är det en öppen fråga. Hur antipiraterna och upphovsrättsfundamentalisterna försök att kontrollera nätet hårdare faller ut beror i hög grad på hur Internetanvändare hur de föreställer sig att det fungerar. I fall de utgår från att Internet fungerar vertikalt (nedladdning, uppladdning) eller horisontellt (kommunikation). Det kommer hur som helst alltid att finnas kommunikationskanaler som inte kommer att kunna kontrolleras.

Avslutningsvis frågar jag Rasmus om han skulle vilja se ett samhälle helt utan någon upphovsrätt. Han svara att det låter tilltalande men att det inte är ett mål i sig, vare sig för honom själv eller för Piratbyrån. Det händer viktiga saker här och nu, säger han och börjar genast arbeta på sin bärbara dator, som har legat på bordet mellan oss under hela intervjun. Förmodligen ska han skriva något om Svea hovrätts bakslag mot upphovsrättslobbyn på Piratbyråns hemsida, blogga på Copyriot eller ladda ner musik från Soulseek.

Vad tycker du om piratkopiering, fildelning och upphovsrätt på konstens område? Skriv till Konsten och berätta! Du kan använda formuläret nedan på denna sida. Vi kommer att pöublicera ett urval av bidragen som Konstkommentarer.