De som brukar kritisera stipendiejuryer för att gynna konstnärer som är mer kända av branschkollegerna än av publiken har i år knappast fått vatten på sin kvarn av de som står bakom Beckers konstnärsstipendium. Få unga samtidskonstnärer har som Jockum Nordström nått den såväl åldersmässigt som kulturellt breda publiken. En av nycklarna till framgången består i hans anmärkningsvärda och gränsöverskridande produktivitet som sträcker sig från måleri och illustrationer till teckningar, barnböcker och animationer.  

Grunden för Nordströms konst utgörs av det collageperspektiv han anlägger på världen, och som gör sig påmint oavsett om det är oljefärgen eller blyertsstiftet han han brukar som medium. Fragment av situationer, människor ur olika miljöer, malplacerade föremål och symboler samsas om utrymmet i ett bildrum som aldrig står helt och hållet stilla. Färgen och figurationen tycks fungera som kommunicerande kärl: ju mer sparsmakad koloriten är, desto intensivare figuration och vice versa. Som målare är Jockum Nordström ytterst försiktig, och hans bilder röjer ibland ett sällsamt släktskap med svensk mellankrigsmodernism. När han tecknar släpper han emellertid handbromsen och låter färden ta de turer som spontant känns naturliga. Då är det inte långt från att marken fullständigt upplöses i fantasins ändlösa ocean.