I Charlotte Öberg-Bakos konst utgör det subtila, minutiöst kalibrerade avlyssnandet en ingrediens av vitalt värde. Det klassiska måleriet har tillhandahållit utgångspunkten, och hennes objekt härbärgerar en flerdimensionalitet som i grunden är målerisk. I somliga avseenden utgör hennes verk praktiska lösningar på samma gamla problem som Cézanne och hans efterföljare rådbråkade kring sekelskiftet: hur beter man sig för att representera ett tredimensionellt föremål i måleriets två dimensioner? 

Öberg-Bakos tar sig an problemet genom att skapa tredimensionella "utvikningar" ur det tvådimensionella måleriet, färgstrukturer som tagit kroppsliga former, förvärvat en inre rymd. Närheten till kulissmåleriet eller trompe l'oeil-måleriet är påfallande. Många av objekten - framför allt ur hennes tidigare produktion - har omedelbar likhet med material som järn, brons och koppar trots att det fortfarande rör sig om färg på duk, uppspänd över en tunn stomme av bambu. Samtidigt som synen signalerar en metallisk tyngd avslöjar känseln sanningen om de näst intill fjäderlätta, ömtåliga konstruktionerna. Sinnesdata kolliderar eller motsäger varandra på ett sätt som för tankarna till ett estetiskt "rollspel", där identiteten aldrig är given utan underställd oavlåtliga prövningar. 

Under den senaste åren har Charlotte Öberg-Bakos valt att renodla det radikalt strukturella perspektivet. Allt oftare antar verken karaktären av tredimensionella streckteckningar, svävande i en obestämbar rymd. Omsorgsfullt registrerar hon över- och undertonerna som döljs i motsatsparen skydd - skyddslöshet, öppenhet - slutenhet, genombrytning - instängdhet. De metalliska ytskikten och det arkaiskt inspirerade formspråket har mjukats upp eller relativiserats genom att gradvis närma sig den både eteriska och materiella sfär som har med människans klädedräkt att skaffa.  

Till skillnad från flera av sina manliga kolleger - som ägnar en myckenhet av tid och precision åt att skräddarsy skyddsdräkter och säkerhetsanordningar för globala katastrofer - gör Charlotte Öberg-Bakos skörheten och frånvaron av ett allomfattande skydd till verkens grundelement. På en utsatt plats mellan jordyta och himmel förenas konstverk och betraktare i det gemensamma ödet att vara blottställda inför tidens och elementens vrede. Men bräckligheten som alstrar den primära växtkraften i hennes verk antyder varken förekomsten av fysiska defekter eller brist på strategisk överblick. Den är tvärtom uttryck för styrka, eftertanke och sensibilitet.