|
|
| Projekt Djurgårdsbrunn, Stockholm: o-b-o-k |
|
Hur mycket tankarna än flyger och drömmarna stiger mot skyn är det ändå tingen som upptar det största utrymmet i våra liv. När Walter Benjamin i en berömd essä talade om konstverks ”aura” visste han förmodligen inte hur överväldigande rätt han hade – och inte bara konstverk har en aura, vilket ett besök på valfritt slags museum kan bekräfta. Det är emellertid skillnad på ting och ting. Somliga föremål får en speciell laddning i kraft av det sammanhang som de förekommit i. Därför finner vi ett nöje i att nyfiket betrakta ägodelar som tillhört historiska personer eller besöka platser där avgörande historiska händelser inträffat. Men så finns det också en svärm av föremål som tilldrar sig vårt intresse bara genom att vara bisarra, genom att antingen ha spelat en perifer roll i ett perifert skeende eller att ha befunnit sig på ”fel” plats när något viktigt inträffat. Helt enkelt ting med en historia som sällan eller aldrig letat sig in i historieböckerna, och om de gjort det hamnat där mest som resultatet av ett kuriosaintresse från historikernas sida.
Under sommaren har projektduon o-b-o-k (bestående av Ronald Jones och Laurie Haycock Makela) gjort Djurgårdsbrunn till sin arbetsplats, som ett moment i Magasin 3:s fleråriga transformation av området till en plats för samtida kulturyttringar. o-b-o-k har inrett lokalerna i det klassiska kuriosakabinettets anda med obskyra bokverk, mystiska bilder, sällsamma objekt och små, aforistiska redovisningar av fakta i kategorin värdelöst vetande. Som betraktare snärjs man i en elegant utlagd väv av pseudohistoria, där värderingen av vad som skall anses vara värdefullt plötsligt ställs på huvudet. I många fall reagerar man med ett leende, men ibland kan det inte hjälpas att leendet stelnar till en grimas. Som när jag i en av montrarna med ens befinner mig på en armlängds avstånd från den revolver med vilken Jack Ruby sköt Lee Harvey Oswald, president Kennys mördare. Rummet gungar till, som om gravitationen upphört att gälla för ett ögonblick, och fantasin sätts i spinn. Vad gör just det vapnet här, mitt i Djurgårdens sommaridyll? En flik mörk 1900-talshistoria fladdrar förbi som en yrvaken fladdermus. Finns här en förklaring kanske det är bäst att inte känna till den... Adress: Djurgårsbrunnsvägen 68 |
|
Anders
Olofsson (text och foto)
|