Liljevalchs Konsthall, Stockholm: Vårsalongen 2002 (25/1-17/3)
 
Sedan ett par år tillbaka är Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall betydligt bättre än sitt rykte. Den värsta amatörismen är bortrensad, vilket definitivt märktes i förra årets upplaga. Då var också konstnärernas gedigna professionella bakgrund mycket framträdande - knapp en enda saknade högre konstutbildning. Årets Vårsalong innebär på denna punkt lite av en reträtt. Inslaget av autodidakter är åter större (utan att man nödvändigtvis skall betrakta dem som en sämre klass av konstnärer). Den lilla juryn har arbetat med en presentation som baserats på en koncentration av verk med likartade teman till samma rum. Det är inte ett helt oproblematiskt val, och frågan är om inte resultatet ibland tangerar det ironiska. En riktig hötorgshängning av måleri i ett rum med fula tapeter skapar en distans till de enskilda konstverken som nästan i sig själv blir ett "verk".

Man bör dock akta sig för att driva metatolkningarna alltför långt. Vårsalongen är och förblir en mötesplats för konst och konstnärer med mycket skiftande avsikter och förutsättningar. Och så bör det vara. Dessutom utgör den en hälsosam påminnelse om att konst inte bara är något som bedrivs på internationellt verksamma gallerier och smart kurerade biennaler. Att ställa ut egenhändigt producerade konstverk i en erkänd konsthall är ingen mänsklig rättighet. Men att bjuda upp till en dialog mellan skapande individer är en genuint demokratisk handling. Därför behövs Vårsalongen.

 
Anders Olofsson (text och foto)
 

Bilder från vänster till höger, uppifrån och ned:
Iwo Myrin, Patrik Gustavsson, Petra Jensen, Björn Kjelltoft, Sandra Söderström, Jörgen Paalzow, Cecilia Sering