Det viljelösa projektet: en e-postintervju med Karolina Holmlund

Karolina Holmlund bedriver sedan en tid tillbaka ett stort och ambitiöst konstprojekt med titeln "Det viljelösa projektet". Projektet är ett måleriprojekt med 12 inbjudna personer som lämnat måleriuppgifter till konstnären, vilka hon sedan genomför. Uppgifterna har lämnats enskilt. De inbjudna personerna är indelade i tre grupper: fyra konstnärer, fyra som jobbar med konst dock inte som konstnärer och fyra som inte har några intressen i konst i sin yrkesutövning. Konsten har e-postintervjuat Karolina Holmlund om bakgrunden till projektet och vad det betyder för henne.

Vad innebär "Det viljelösa projektet"?

– Att ställa sig frågor kring den egna viljan, bland annat fundera kring när och i vilken omfattning som den ”fria” viljan är till glädje eller till lidande. Projektet innebär också en undersökning av passivitet och aktivitet. Vad innebär de olika hållningarna? Vad gäller elbolagsval och pensionsval så upplever i varje fall jag, och jag tror flera med mig, att det är en typ av val som är till större lidande än glädje. Både att man i allmänhet är ganska okunnig kring exempelvis fondval och att det krävs mycket för att skaffa sig kunskapen. Att man har eget ansvar för om det går bra eller dåligt – har jag gjort dåliga val så får jag dålig pension och jag får skylla mig själv. Konstnärsrollen innehåller ju en större frihet än de flesta yrkesgrupper. Den bygger i hög grad på en idé om frihet och originalitet, man ska ju helst göra något som är hyfsat originellt. Det syns tydligare i måleri där konstnären oftast har en stil som han/hon håller sig till genom livet, konstnärens varumärke. Den originaliteten är kanske mer styrd än jag är i mitt projekt. Originalitet kan liknas vid individualitet. Egna val är starka normer idag, man ska välja själv och förverkliga sig själv. Därför finns det anledning att ställa sig frågor kring viljan, i vilken omfattning valfriheten är eftersträvansvärda i tillvaron, och om valfriheten ökar kvaliteten eller lyckan.

Hur uppstod själva idén till projektet?

– Idén började inte riktigt i den ände det befinner sig idag, vilket för mig är det sätt som en tanke eller en idé utvecklas. Idén började i stället som en fråga om förhållandet mellan det visuella uttrycket och den verbalt uttalade idén, en fråga om vad som styr vad man ser/upplever.

Är projektet en reaktion mot den traditionella betoningen av det ensamma konstnärsgeniet?

– Kanske lite, men i första hand är det en fråga om människan oavsett om hon är konstnär eller inte, och jag tror att drivkraften i projektet har en social dimension.

I projektet förekommer både konstnärer, "konstmänniskor" och icke-konstnärer som uppdragsgivare. Varför denna fördelning?

– Jag funderade över om det var någon skillnad på vad de ville att konst/måleri skulle vara.

Finns det uppdrag som skiljer sig mycket från de andra i projektet?

– Power Ekroths uppgift i projektet är den som ställer sig i störst kontrast mot projektets övergripande idé. Där min roll är mer aktiv än passiv. Hon tackade ja, men ville inte ge mig en uppgift. Hennes önskan har varit att gå in i en idé som jag har. Utvecklingen av idén har varit processartad med återkommande möten. Från att klä in stora delar av ateljén i frotté plast, att göra ett skuggartat måleri på väggar och golv. Där syftet har varit att åstadkomma en instängdhet/melankoli. Tills dess att idén nu klarnat och fått ett subjekt. Måleriet ska ge oss betraktare en inblick i en människas liv. En människa vars närmaste relation/kärlek är ett husdjur, i det här fallet en golden retriever.

Hur förhåller du dig till de gränser som projektet sätter upp? Enbart positivt, eller finns det negativa aspekter också?

– I själva måleriprocessen är det i stort sätt positivt, och att det är relativt att lösa uppgifterna. Jag tror att några av de uppgifter som jag kommer att gör nu kommer att vara mer känsliga, då det är några av deltagarna som kommer att ha åsikter under processen.

Tror du att publiken omedelbart kan relatera till processen som föregått de färdiga verk projektet utmynnar i? Eller kommer du att understryka detta i den slutgiltiga presentationen?

– Jag tror inte att publiken kommer att uppfatta processen direkt. Det behöver vara en del av presentationen.

Hur uppfattar du konstnärens roll i ett projekt som ditt? Är du verkligen helt viljelös, eller kommer det in andra aspekter av "vilja"? Trots att du har uppdragsgivare ger ju flera av dem dig ganska stort utrymme?

– Nej, jag är ju inte helt viljelös! Det övergripande projektet är ju min idé, så jag har ju försatt mig i situationen själv. För att på så sätt kunna fundera över viljan. På sätt och vis kan man säga att det kommer in en vilja av att tillfredställa, i synnerhet i Gregor Wroblewskis uppgift. Där känns det viktigt att både han och byborna känner sig väl behandlade, Gregor med omfattande erfarenhet av konst och byborna där många inte har ett förhållande till konst.

Är begreppet "vilja" ovanligt laddat för dig? Och vilken betydelse har det för en konstskapande människa?

– Det är ett laddat begrepp. Personligen ställer jag oftast begreppen ”passiv” och ”aktiv” mot varandra, där passivitet kan kännas som en mycket hotfull ”lust”. Man måste aktivt vilja hela tiden, annars är det kört. Jag tror det har samma laddning oavsett om man är konstskapande eller inte. Det hela blir bara mer påtagligt i konkurrensutsatta yrkesgrupper.

Läs mer om "Det viljelösa projektet" på länken: http://www.karolinaholmlund.com/