Andy Warhol

I år är det 17 år sedan Andy Warhol (1928 - 1987) dog i sviterna av en enkel galloperation, men han tycks numera aktuellare än någonsin tidigare. Han var som ingen annan en konstnär av sin egen tid, samtidigt som han själv var högst delaktig i att skapa bilden av den tidsanda som han gestaltade. Andy Warhol menade att världen aldrig blir densamma för den som börjar betrakta den som ett popkonstverk och förutspådde att i framtiden skulle alla vara kända i femton minuter. Warhol var inget geni, ingen visionär, han var en entreprenör som suveränt använde alla tillgängliga medel för att sprida sitt namn, sin konst, sin musik, sitt mode, sina tidningar men han hade inget annat slutmål än att bli lika rik och berömd som de Hollywoodstjärnor han avgudat sedan den fattiga uppväxten i Pittsburgh.

När nu Liljevalchs Konsthall visar utställning ”Late Works 1972–1987 är det den första större utställningen sedan den på Moderna Museet 1968. Då tyckte sig många inflytelserika kulturkritiker, till exempel Ulf Linde, i Warhol enbart se en vulgär reklammakare som lyckats nästla sig in i konstvärlden men som var helt oförmögen att göra "stor konst". Att många i på 1960-talet inte förstod vad Warhol gjorde är kanske inte att förvånas över. Det modernistiska credot var alltjämt starkt och det de så kallade popkonstnärerna gjorde var fortfarande svårt att tolka och värdera. I och med Warhol imploderade det modernistiska konstbegreppet och dess anspråk på autonomi. Han bildar därmed också slutpunkten på den process som Marcel Duchamp inleder med väljandet av sin första readymade 1913. Underligare är att man än idag ibland kan få läsa samma kritik som framfördes på 60- och 70-talet trots att vi lever i en tid med ett institutionellt konstbegrepp där konst är det som konstvärlden utnämner till konst. Kanske beror motviljan på att man vägrar acceptera att konst inte är en djup, universellt giltig och i grund och botten mystisk aktivitet utan ett fenomen, i och för sig intressant, spännande och viktigt, men likväl en social konstruktion befriad från metafysiska och universalistiska anspråk.

Idag betalar konstsamlare brant stigande priser för Warhols verk och retrospektiva utställningar visas på världens alla konstinstitutioner. Till detta kommer en aldrig sinande flod av nya böcker, dokumentärer, TV-program, tidskrifter och så vidare. Bara det senaste året har marknaden dränkts av en uppsjö av hans ikoniska bilder på allt från kläder, väskor och smycken till lakan och tapeter (www.warholshop.com). Orsakerna till varför intresset för Warhol är så stort just nu svårt att utröna. Förmodligen har det en viss betydelse att han är död, vilket gör det möjligt att bedöma hans enorma produktion i sin helhet. En annan orsak som hänger intimt samman med den första är de astronomiska summor hans konst betingat på de stora auktionsfirmorna de senaste åren. En tredje tänkbar förklaring är att hans inflytande på såväl yngre som äldre kollegor är större än på mycket länge.

Många är de som har sett Warhol som en mentor som genom sitt sätt att hänsynslöst och utan åtskillnad använda sig av allt blottar våra värdehierarkiers ihålighet. Han förstod tidigt att i en värld där allting flyter och är underkastat utbytbarhetens logik är det inte längre meningsfullt att försöka upprätthålla några hierarkier vare sig inom konsten eller mellan konsten och samhället. Ingenting i ett kapitalistiskt samhälle har egentligen något värde i sig självt, utan det koncipieras i utbytesakten – precis som pengars värde sedan guldmyntfotens övergivande. Likt ett lackmuspapper sög Warhol upp och omvandlade allt det som kom i hans väg till något som han kunde omsätta i pengar i en omfattning som borde göra de flesta affärsidkare gröna av avund. Utan tvivel är han en av 1900-talets mest inflytelserika kulturpersonligheter som förtjänar att tas på allvar, men inte utan glimten i ögat. För är det något som är utmärkande för Andy Warhol så är det kombinationen av en skrupelfri entreprenör och en pojke som aldrig slutade leka.

Litteratur:

The philosophy of Andy Warhol (From A to B and back again). Andy Warhol (Harvest Books, Harcourt Inc. 1977.)

Andy Warhol. Wayne Koestenbaum. (Översättning från engelskan av Ola Klingberg. Albert Bonniers förlag 2002.)